Jussom-Olle slår ett slag för Ryssland
Namn: Olof ”Olle”Salmén
Född: den 16 januari 1927 i Saltvik Fremmanby.
Bor: i samma by.
Familj: hustru Gudrun, född Gustafsson, och barnen Leif, Jan och Mia, fem barnbarn och första barnbarnsbarnet Noah, bara några månader gammalt.
Födelsedagen: jag vill absolut inte ha några gåvor, hälsar jubilaren. Men för den som vill prata bort en stund bjuder vi gärna på eftermiddagskaffe i hemmet på födelsedagen på tisdag från klockan 13.00.
Han blir 80 år. Ålands pappa politik med stort P. Han pratar om ministrar och landhövdingar, guvernörer och borgmästare så det är svårt att hänga med. Han är fortfarande aktiv i det åländska företaget i staden Novgorod i Ryssland – där han firade nyår och dit han reser i slutet av månaden igen – och sist, men inte minst, han spelar tennis, tre timmar per vecka under vinterhalvåret. På sommaren mer. Hur många 80-åringar hänger med i allt detta?
– Det är tennisen som gjort att jag hållit formen. Den, som allt annat i mitt liv, har bara ramlat över mig. Numera är vi ett gäng gubbar som spelar på fredagsmorgnar i stan. Sedan dricker vi kaffe och löser de åländska världsproblemen.
Kan ändra sig
Ja, de åländska världsproblemen är han väl förtrogen med. Redan i 20-årsåldern började han engagera sig i samhällsfrågor och gick med i centern.
Han har varit aktiv i det kommunala i Saltvik under många år, han har styrt och ställt i landskapet med början 1971, där han suttit i både lagtinget och landskapsregeringen. Han har varit ordförande i både ÅHS, för Ålands yrkesfiskare och aktiv i hästavelsföreningen.
– Jag har nog blivit känd för att ha varit tuff, erkänner han i dag. Men Gudrun påstår i sin tur att jag är för snäll. Man ska stå för saker, det tycker jag. Men man ska inte vara sämre karl än att man kan ändra sig.
Ofta återkommer han till ”Gudrun och jag” eller ”Gudrun säger”. Det vittnar om ett långt och givande samspel därhemma.
Finska på saltvikska
År 1990 utsågs Olle Salmén till åländsk representant i Nordiska rådet. Det skrevs historia 1997, då han verkade som president av Nordiska rådet, den förste någonsin på den posten från de självstyrda områdena.
– Det var toppen av min karriär, det måste man säga. Jag träffade mycket folk, fick resa mycket.
Det sägs att du talade finska på saltvikska.
– Jodå, jag pratar på, både på engelska och finska, de förstår mig och det påstås att jag skrattar på rätt ställe. Så nog går det att bli förstådd utan större skolning.
Nävan i bordet
Nej, självförtroendet är det inget fel på, tryggt förankrad i den uråländska myllan som han är.
– Det är en förmån att ha fått växa upp på Åland där alla människor behandlas lika, hög som låg, säger han, och berättar om ett möte med bland annat St Petersburgs borgmästare som slutade med att Olle Salmén tappade tålamodet på det myckna velandet.
– Då dunkade jag nävan i bordet och sa att inom 25 minuter ska ni ha pratat ihop er. De närvarande gubbarna representerade kanske 45 miljoner människor och så kom jag där från lilla Åland och gav order. Nog skrattade folk gott åt mig då, men resultatet blev faktiskt att ett reningsverk i St Petersburg snart byggdes.
Framtidsland
Många av Olle Salméns historier från de senaste åren utspelar sig i Ryssland.
Det började 1991 med att den gode vännen, kansliminister Uronen, fick idén att skicka åländska jordbrukare att hjälpa till i Ryssland. Skogsföretaget Novoland med säte i staden Novgorod bildades 2002, med Olle Salmén som styrelseordförande, en post som han numera lämnat över till sonen Jan.
Företaget avverkar skog, sågar och förädlar virke och ska inom kort börja exportera till England.
Resorna till Novgorod har blivit många. De tröttar inte. De livar upp.
– Man ser tydliga resultat. Här händer saker hela tiden. Ryssland är ett verkligt framtidsland med enorma resurser. Åländska företagare borde satsa på Ryssland. Ryssar tycker om att fiska och att plocka svamp och bär.
Jussom
Tack vare flera lokalrevyer har Olof Salméns älsklingsord ”jussom” blivit allmänt känt.
– Det står för ”just som”, men när jag har bråttom drar jag ihop det. Man säger så i Saltvik. Jag har aldrig ansträngt mig med dialekten. På Nordiska rådets kontor fick jag nog förklara mig både en och annan gång.
Också i politiken på hemmaplan har det hörts ett och annat ”jussom”.
– När det är bråttom i svarsreplikerna i debatten blir det jussom. Jag har alltid ansett att replikerna ska vara korta och snabba. Man ska inte ge motståndaren en chans att tänka efter.
Flåbuse
Med detta typiska uttalande är det dags att sätta punkt.
Säg något om Olle Salmén som ålänningar inte redan vet!
– Jag missar inte en konsert med Novgorods filharmoniska orkester. Det tror inte folk om en flåbuse som mig.
