Jocke vill ta i med bara händerna
Jocke fyller 70
Namn: Johan Frej Alarik ”Jocke” Wikblom.
Född: Den 24 november 1941 i Lemland Vessingsboda.
Bor: I samma by.
Yrke: Pensionerad sjöman, kock och byggnadsarbetare
Familj: Fru Majbritt, född Sandberg, barnen Ann, i Sverige, samt Niklas, Daniel och Joakim på Åland, fyra barnbarn.
Födelsedagen: Firas med familjen. Är bortrest på födelsedagen.
Hur hittar man lyckan?
När Johan ”Jocke” Wikblom berättat om sitt liv måste frågan ställas:
Hur hittar man lyckan, eller ska vi säga harmonin?
Jocke och Majbritt Wikblom i Vessingsboda. De ser ju alltid så glada och goa´ut. Och de orkar vara aktiva. Alltid.
– Nå, visst, svara han, det gäller att försöka komma överens bara. Livet är okej, helt okej. Det går alltför fort bara.
Vi sitter i det soliga köket på Nybonds, villan, byggd 1971, hukar under den mörkgröna granskogen intill.
Jocke är barnfödd i byn, i Österbyss. Majbritt var flickan i närmaste grannhus. Det föll sig naturligt att de skulle bli ett par. Framför prästen stod de 1962 – årtalet nämner han utan att tveka det minsta vilket är rätt ovanligt bland karlfolk i hans generation.
– Bröllopsresan gick till New York. Det var häftigt.
Slapp läxor
Jockes pappa var jordbrukare och från byn, Vessingsboda. Mamma kom från fastlandet och hade huvudansvaret för de fyra barnen.
– Jag gick i Flaka högre allmänna läroverk, skojar Jocke.
Klass 7 och 8 gick han i Rörstorp Östergård med en särskilt studiebegåvad årskull.
– Det kom faktiskt lärare från hela Åland bara för att titta på klassen. Läraren, Rafael Forsman, var så pedagogisk så vi hade läxorna gjorda redan när vi skulle gå från skolan och slapp göra dem hemma.
Som 18-åring var det dags att ge sig ut i världen.
– Inte kunde jag bara gå hemma och dra, inte.
Mässkalle
Ända fram till sena tonår 1959 då Jocke skulle få sitt första pass trodde han sig heta John. Kamraterna sa ”Jocke”, men för lärarna blev det alltid ”John”.
Vid ett noggrannare syn i kyrkböckerna visade det sig att det faktiskt stod Johan. Prästen hade skrivit fel och det var det han hette.
För omgivningen har det ändå alltid varit Jocke.
Ut på sjön bar det som mässkalle. Han började på ms Norrö, som körde pappersmassa mellan Finland och kontinenten.
Sjömansfotboll
Efter några år i kock- och stuertskolan i Mariehamn bar det av igen. Han kockade på ms Herrö och ms Degerö och hann se åtskilliga hamnar runt om i världen.
Han jobbade en tid i land på Kompassbaren och Savoys bar i Mariehamn.
Sedan var det dags för Slites färjor, där han först arbetade i ett fyra/två dagars system.
– Det var en fasligt springande. Fyra dagar ombord och två hemma. Man hann bara hem och vända.
Snart blev det vecka/vecka och Jocke hann vila upp sig något mellan varven.
På färjorna jobbade han från 1966 fram till 1975. Under tiden på Apollo var han, som vänsterback, med om att vinna VM i sjömansfotboll, 1972.
Stressigt kocka
Då barnen kom i tonåren och ville han vara mer i land och började arbeta med byggarbeten, först vid Ålands bygg, sedan på Hasse Mattssons bygg och Vårdö byggservice.
Jocke startade den egna firman Lemlands bygg 1989, som han pensionerade sig ifrån 1996. Sönerna Niklas och Joakim tog över.
Att du vågade byta bransch?
– Jag har alltid velat ta i med händer. Vi byggnadsarbetare gjorde allt från grunden. Jag var bland annat med om att bygga Erik Mattssons i Godby. Att vara kock var stressigare, hela tiden skulle allt vara klar vid speciella tidpunkter.
Midsommarfirande
De senaste årens renoveringsboom ger Jocke inte så mycket för.
– Det är lite lurendrejeri på tv:n, det ser för enkelt ut och går för snabbt, allt ta mycket mer tid i verkligheten. Och så vill kunderna både ha kvar allt gammalt och leva bekvämt.
Numera tar Jocke inga nya kunder. Nu är han pensionär och har fullt upp med fritidsstugor, jakt, att hugga i skogen och ställa upp för byalaget. Den fina midsommarstången vårdas ömt i byn.
– Den har funnits i över 75 år, så den är viktig för oss.
Det finns runt 30 personer i Vessingsboda by. Ibland står det upp till ett tiotal barn vid busshållplatsen på mornarna. En del av dem är bonusbarn som bor i byn ibland och ska med bussen till skolan.
– Det är bra det, att det är liv i byn, säger Jocke.
