”Jag fick ett sånt fel som bara en på miljonen har”
Fakta/Seiding Jansson, 75 år
Namn: Seiding Jansson
Född: Den 12 maj 1935 i Lumparland Svinö.
Bor: I Finström Ämnäs.
Yrke: Pensionär.
Familj: Två söner och en dotter.
Födelsedagen: Firas senare
Seiding Jansson tog den långa vägen från Lumparland Svinö till Finström Ämnäs. Den gick via USA, Tyskland och Sverige.
Han föddes som nummer två av elva syskon på en liten bondgård i Svinö.
– Det är huset med tre skorstenar, som kallades Titanic.
Han kan prata och kryddar sitt prat med ”siddu”. En dröm att intervjua.
Vägbygge
Det var meningen att Seiding skulle ta över barndomsgården, men lönsamheten blev undan för undan sämre. Det första jobb han fick blev att bygga vägen mellan Önningeby och Kalmare.
– Vi gjorde det för hand och jag åkte ut till Önningeby med lastbil varje morgon.
Laxfiskare, telefonmontör, skogsarbetare och sedan tre år på Nyhamnsgruvan.
– Jag gick en vinter på smideskurs och det resulterade i att när jag kom till Nyhamnsgruvan och ingen kunde smidesjobbet blev jag smed.
Tre år var han på gruvan och sista året som skiftesreparatör.
– Sedan for jag till Amerika, siddu.
Amerika
Seiding hade planerat att han skulle dit och med hjälp av sin kusin, som redan bodde där, ordnades papper och arbete. Han jobbade som svetsare och när det inte fanns tillräckligt med svetsarbete var det husbygge som gällde.
Tyckte du om USA?
– Det är ingenting att rekommendera. Bara så små saker som att när vi var på bygget och de andra gick till en bar för att äta fick jag, som hade egen matsäck med, samla alla verktyg i en hög under mig och vakta. Annars tog någon allt.
Till slut började Seiding också äta på baren för att slippa ansvaret att vakta verktygen. USA-vistelsen varade nio månader.
– Kubakrisen kom och jag skulle vara tvungen att gå till armén. men jag smet därifrån. Jag hade en vecka på mig och jag lyckades ta mig till Tyskland och sedan till Sverige.
Ämnäsbonde med extrajobb
I Sverige väntade redan Mairy Mattsson från Finström Ämnäs. Seiding och Mairy kände varandra sedan tidigare och i Sverige blev det förlovning och sedan återvände paret till Åland. Seiding blev bonde i Ämnäs.
– Men det var inte så häva tider så jag hade extrajobb. Jag var på Karlssons mekaniska och sedan köpte jag grävmaskinen.
Han utförde jobb åt andra med sin grävmaskin och så småningom började han med rävfarm.
Så frun fick gå med rävpäls?
– Nej, hon var inte så förtjust i det. Men en rävmössa hade hon.
Under femton år var Seiding sanitetsdistributör i Finströms kommun.
– Det heter så i Sverige. De har alla roliga titlar där.
På Åland hette det sopåkare.
Nervsjukdom
Vid 65-årsålder gick Seiding i pension, men rävfarmen hade han till 70-årsålder. Det var en intressant tid när Seiding fick resa mycket i Sverige, Norge och Finland och bekanta sig med branschen.
– Jag hann se mycket. Men sen fick jag ett sånt fel som bara en på miljonen har.
Det visade sig att Seidings nervsystem slogs ut. Genom prover visade det sig att tio centimeter av nervsystemet var ur bruk. Det är vanligare att det drabbar män i 30-årsåldern.
– De sade att det aldrig har inträffat på så här gamla gubbar.
Vanligtvis slår sjukdomen mot hjärta och lungor men för Seiding visade det sig i att han inte kunde använda händer och fötter.
Nu har sjukdomen gått tillbaka och han kan åter köra bil. Men han går på kontroller var tredje månad.
– Men jag kan inte jobba. Fast jag fiskar vareviga dag med en kompis.
Jakt och fiske har alltid varit hans fritidssysselsättning. Jakten har varit främst inriktad på sjöfågel.
Seiding har inte haft tid att fira födelsedagarna ordentligt, men i sommar ska 75-årsdagen firas.
