DELA

Hundra procent och ingen syjunta

Mona Wasström fyller 50 år
Namn: Mona-Lisa Kristina Wasström.
Född: 10 augusti 1961.
Bor: I Mariehamn.
Tränat genom åren: Karate i sex år, gymnastik, fotboll, volleyboll, simning, bowling, segling. Bland annat.
Familj: Maken Kim, dottern Ida, 17, och sonen Isac, 12.
Födelsedagen: Firas med öppet hus från kl 15 samma dag.
– De säger så, svarar hon och ler litegrann.
Alla som tränat för Mona Wasström i gymnastik eller någon annan sport vet vad vi talar om. Hon är tuff. Det är inget lallande på barren.
– Jag ställde krav, men så fick jag tillbaka också. Ibland säger de ”jag orkar inga”, ja men då är dörren där.
Dottern Ida fyller i:
– Det är hundra procent och ingen syjunta! Men hon tänker ändå på alla, att alla är med.
Vad tycker du om den beskrivningen? frågar Ida sin mamma.
– Ja, den är nog ganska bra.


Ska kännas
Man kanske inte skulle vilja möta denna Mona-Lisa (som hon egentligen heter) i boxningsringen. Men hennes blick är mild och många verkar uppskatta hennes konsekventa ledarstil.
Det är inte meningen att hon ska vara någon diktator för de elever och elitgymnaster hon lett. Att få resultat, eller hamna i toppen, kräver däremot mycket ansträngning.
– Jag brukar säga att om du kommer frivilligt på nånting, vill du väl få ut något av träningen också?


Tränare i tonåren
Sedan -99 har hon dragit i tåtarna som verksamhetsledare för Ålands motionsförbund. Ett roligt och varierande jobb då det innebär både kontorstid och instruktörspass.
När hon började i förbundet var det mycket motionsevenemang på Åland. Mariebad öppnades och hon introducerade vattengymnastik för alla intresserade.
– Jag var ensam anställd då. Sen dess har intresset ökat mer och mer. I dag kör vi 26 timmar i veckan.


Inspirerat
Arbetet som tränare började redan när hon var 16 år gammal. Karl-Erik Smulter, mannen som startade gymnastiken på Åland, var den som inspirerade henne.
– Han har betytt jättemycket för mig och min karriär. Det var han som var ordning och reda, det är därifrån jag har fått den ”hårda” stilen.
När hon var 16 år drabbades hon av en knäskada som hindrade henne från att själv gymnastisera. I stället utnyttjade hon sina kunskaper och började träna andra i gymnastik.


17.500 steg/dag
Rollen som gymnastiktränare slutade hon med precis nyligen. Hon saknar det, visst, medger hon.
– Men jag har varit tränare för redskapsgymnastik i 32 år och tränat elitgymnaster. Jag har jobbat dygnet runt.
Det håller inte i längden. Hon vill vara hemma och pyssla också. Och träna på egen hand.
I april, maj och juni månad gick hon 17.500 steg per dag, ungefär 13 kilometer. Anledningen är en förestående knäoperation i höst.
– Jag vill vara i så bra skick som möjligt. Rehabiliteringen är bättre om man är i form.


Skillnad på träning
Hela familjen rör på sig, liksom Monas fem syskon och föräldrar. Hennes pappa startade bland annat fotbollssektionen i Jomala IK.
Hennes mamma påstod däremot alltid att hon inte utövade någon ”riktig sport”.
– Mamma ansåg inte att hon tränade, hon sa alltid att det är ni som tränar. Bara för att vi åkte till ledda träningspass.
Det var bara det att hon cyklade till och från jobbet varje dag. 12 kilometer, plus promenader på fritiden.
– Jag tror mamma var den som hade den bästa konditionen av oss alla.
Du som tränat i alla år, känns det mycket i kroppen nu när du fyller 50 jämfört med tidigare?
– Jo, absolut!


Spagat vid 70
Mona pustar nästan ut.
– Jag försökte stretcha i går men då stoppade det lite överallt. Förut gick jag i spagat och split, alltihop.
Sen tillägger hon något som får Ida att reagera.
– Mitt mål är att gå ner i spagat när jag fyller 70.
Då lovar vi att komma tillbaka för en uppföljare.

Cecilia Lindvall