Hon jobbar med motstånd…
Hon arbetar helst i tung metall för att hon gillar motståndet.
– Jag tycker om att jobba med rejäla grejor, stora saker, säger Susanne Ekman-Ahlroth.
I hennes verkstad i Sjökvarteret tillverkas inga små puttenuttprylar för bokhyllan, hennes verkstad är utrustad för grovjobb med finess. Hon har hittat sin form och sin egen teknik där den roffa metallen mjuknar i sköna former och färger.
Susanne har alltid haft konstinriktade intressen, hon har målat och sysslat med textil tidigare, det är de senaste tio åren metallen tagit över handen. Men hon är inte heller främmande för trä som konstnärligt uttrycksmedel, ibland i kombination med metall.
Susanne växte upp i Köping och utbildade sig inom restaurangbranschen. I sju år jobbade hon som hovmästare på Stadshotellet i Köping innan hon kom till Åland för att sommarjobba på restaurang Sabina. 1983 flyttade hon hit.
– Medan barnen var små jobbade jag en tid inom stadens förskolor, berättar hon. Sedan utbildade jag mig till närvårdare inom psykiatrin, jobbade på Grelsby sjukhus och inom öppenvården i Mariehamn.
Helt har hon inte lämnat vården för konsthantverkandet, hon är inhoppare på skyddshemmet Tallbacken och jobbar där när det behövs.
Smideskurser
Susannes fascination för skapande i metall väcktes på allvar när hon gick en smideskurs i Östra smedjan. Hon fortsatte till Tosarby hemslöjdsskola för att bättra på grundkunskaperna.
– Sedan får man hålla på och experimentera och utveckla sin egen teknik, förklarar hon. Och man hittar sig själv på samma gång!
För fem år sedan lät hon bygga sitt eget hantverkshus i Sjökvarteret, med ateljé och verkstad i bottenvåningen och utställningsrum på vinden. Där finns prov på hennes olika sätt att arbeta i både metall och trä, sköna skulpturer, väggplåtar, tavlor, allt i hennes egen SEA-Design.
– Jag hoppas folk vill komma hit och titta, alla är välkomna också när det inte är något jippo i Sjökvarteret, säger hon glatt.
Susanne har visat sin konst på olika utställningar genom åren men nu är målet att nå ut till en större publik och hon jobbar målmedvetet på en egen utställning.
– Mitt mål är Helsingfors och Stockholm, jag vill komma längre ut, konststaterar hon. Men bara att få en utställningslokal tar flera år och det kostar mycket.
Har du tid och rum för andra intressen i ditt liv än konsthantverk?
– Det här är nästan mitt allt, säger hon och ser sig om i sitt lilla hantverkshus. Men vi reser ganska mycket, vi seglar också, åker långfärdsskridsko och slalom.
För inte länge sedan skidade hon och maken i Österrike, samtidigt som de hälsade på hennes dotter som nu bor där.
– Vi har båten här i Sjökvarteret också, det är nära till och vi är mycket ute på sjön, berättar hon. Då får jag också många idéer till mitt hantverk.
Hon är medlem i Östra smedjans smidesförening, i Ålands konstförening och i Ålands hantverksförening, men inte särskilt aktiv.
– Jag är privilegierad som får hålla på med det jag tycker om, det är en lycka!
Hon är nöjd med sitt liv och gillar att fylla 50.
– Hoppeligen är jag mitt i livet nu, det känns riktigt bra.
