Hon är en idealist som vill rädda världen. Med åren har Jessica Sundberg lärt sig att må bra i sitt engagemang.

Som liten hade Jessica Sundberg inte någon tydlig plan över vad hon ville bli. Men däremot visste hon vad hon inte skulle göra.

– Jag är uppvuxen i en jordbrukarfamilj på en gård och har alltid vetat att det inte är för mig. Jag har inte direkt gröna fingrar.

Hon har alltid gillat att gå i skolan och hade olika strategier för att få bra betyg.

– Jag pluggade hårt inför varje prov och presterade bra, men sedan glömde jag snabbt det jag pluggat och gick vidare, skrattar hon.

När det blev dags att söka sig vidare efter Ålands Lyceum bläddrade Jessica i universitetskatalogen och lockades av alla kurser och utbildningar som erbjöds.

– Jag var intresserad av allt!

Redan i högstadiet började Jessica skriva för Nyans ungdomssida ”Hygglo”. Ändå skulle det dröja flera år – en vända till Göteborg, en tillbakaflytt hem till Åland, en sväng på en folkhögskola och en resa till Latinamerika – innan Jessica började tänka på journalistyrket som en möjlig framtida sysselsättning.

– När det blev dags att söka till skolor igen så slog det mig: varför har jag aldrig tänkt på att bli journalist? Det kanske är det jag ska göra.

Så kom det sig att Jessica som 22-åring började studera journalistik vid Nordiska folkhögskolan i Kungälv.

– Det var som att jag hittade rätt i ett virrvarr.

Att orten Kungälv ligger lite utanför Göteborg – staden som Jessica älskar – bidrog säkert också till att utbildningen blev en fullträff för henne.

– Göteborg är en storstad men känns inte som det. Jag har liknande känslor för Helsingfors och har kommit på att städerna är lika stora och de erbjuder mycket alternativ kultur och konst, som jag gillar.

Men att försörja sig som journalist i Göteborg visade sig inte vara helt enkelt.

– Jag bestämde mig för att försöka frilansa, men eftersom jag inte är någon businessperson tog det inte lång tid innan jag insåg att det inte går.

Jessica tog sitt pick och pack och begav sig återigen hem till tryggheten på Åland. Här fick hon jobb på Ålands Radio bland annat tack vare praktiken på Yle Vega kulturen under studietiden.

– Jag älskar att göra radio. Att skriva är också roligt, men radio är mer ofiltrerat.

Efter två år på radion fortsatte Jessica sin journalistiska karriär genom inhopp på Nyan som varvades med arbete i en mataffär.

– En bra kombination egentligen men det var slitigt att som inhoppare aldrig kunna säga nej.

Men så dök ett jobb upp och det verkade passa Jessica som handen i handsken. Redan under studietiden i Göteborg hade hon nämligen engagerat sig i miljörörelsen på fritiden och därför tilltalades hon av en tjänst på Ålands Natur & Miljö. Det är nu 13 år sedan Jessica började arbeta för föreningen och under tiden har hon haft en rad olika tjänster inom den.

– Jag brinner för miljöfrågor och vill engagera människor.

Klimatkrisen väcker mycket känslor och många kämpar med klimatångest. Men inte Jessica. För henne är jobbet ett sätt att hantera den.

– Jag lindrar min klimatångest när jag försöker göra något. Jag jobbar för att skapa engagemang tillsammans med andra.

För Jessica är det viktigt att värna om sina relationer – hon har många från olika perioder i livet. Många av dem bor inte på Åland och trots att det kan gå långa perioder utan att de hörs och ses tappar de inte kontakten.

– Jag är inte rädd för att plötsligt ringa och säga: Nu kommer jag och hälsar på, får jag bo hos dig? Och när vi ses blir allt fort som vanligt igen.

Att yoga minst tre gånger i veckan är Jessicas recept för att må bra. Två av de gångerna yogar hon hemma för sig själv, men en gång i veckan går hon till den yoga- eller gymverksamhet som råkar ha ett passligt pass. Som arbetande tvåbarnsmamma med en sambo som jobbar oregelbundna tider krävs det en del pusslande för att få ihop tre yogapass per vecka.

– Jag har inte hittat till yogan på egen hand. När jag sökte hjälp för långvariga problem med infektioner och inflammationer sade en läkare att jag borde meditera. Jag sade nej direkt.

Då föreslog läkaren yoga istället och Jessica gav det en chans.

– Jag fattade ingenting i början men sedan märkte jag skillnad i kroppen – Jag blir mer avslappnad, lugnare och har en annan närvaro.

Det är nu 15 år sedan.

– Man får nog säga att den läkaren var före sin tid.

Jessica har några utmanande år bakom sig med flera stora livshändelser – en separation, en ny relation, en flytt och en graviditet. Och till råga på allt – en covidpandemi. Jessica beskriver sig själv som en idealist som vill rädda världen och därför har en tendens att lätt bränna ut sig. Det har gett henne viktiga lärdomar:

– Man måste inse vad man mäktar med. Mår jag bra i livet och i mitt engagemang?

Och svaret på den frågan?

– Det gör jag.

TEXT:

Ida K Jansson

ida.k.jansson@nyan.ax

Mer läsning

Sänkt förlustgräns för yngre spelare

”Din skabbiga gamla tuttlösa rotsak”?

Veronica Thörnroos behåller sin plats i salen