Henry har alltid något att rusta på
Namn: Henry Höglund
Född: 11 juli 1951 i Korsholm
Bor: i Jomala Möckelby
Yrke: Sjökapten, chef för Subsea Ab
Familj: Dottern Annette med två barn och sönerna Benny och Robert
Födelsedagen: firas med en utflykt tillsammans med mamma som fyller 85 år den 20 juli.
Med ett kort och bestämt ”Höglund!” svarar han i telefonen. Det brummar och blåser i bakgrunden.
– Jag har skjutsat ut ett gäng fågelskådare till Lågskär, men nu är jag på väg tillbaka, säger han.
Två timmar senare anländer Henry Höglund till den så kallade ”Sopudden” vid strandpromenaden i Mariehamn. Där ligger två av hans pråmar förtöjda tillsammans med en bogserbåt. I bolaget, Subsea Ab, finns ytterligare en bogserbåt och några pråmar.
Alltid något nytt
Den blivande 60-åringen har mycket på gång. En av pråmarna är redan beställd och ska iväg så fort som möjligt. Henrys anställda jobbar för fullt – det doftar av svetsångor och nysågat virke. Pråmarna hyrs ut som flytande arbetsplatser vid exempelvis byggen.
Henry har jobbat med allt från sjökapten till skadeinspektör på försäkringsbolag. I sin nuvarande verksamhet är han svårbeskriven. ”Redare” räcker inte, han är också något av en fixare – klarar av det mesta och trivs med omväxlingen.
– Alltid händer det något nytt. Vi har transporterat flera av Ålands vindkraftverk, hämtat upp vrak och plockat upp Sverigekabeln från havsbotten och reparerat den.
Rastlös utan jobb
Han medger att han har lite för lätt att tacka ja till olika projekt. Utan något att göra blir han snabbt rastlös. Jobbet är en stor del av livet.
– Nog har jag som målsättning att gå i pension, men jag tror att det blir svårt att sluta. Frun gick bort för fyra år sedan och då blev jobbet ännu viktigare för mig, på något vis.
Henry har vågat satsa på sina idéer, fast han inte alltid haft en klar bild av hur det ska bli i slutändan.
– Idéer finns det förstås hur många som helst av, men man måste kunna genomföra dem och förvalta det man startar.
Tredje barnbarn på väg
Det är inte alltid som tiden räcker till för alla projekt och visioner. Sommarstället i Lemland byggde han 1995, men fram till idag har han bara sovit där fyra nätter. Tiden rusar förbi.
– Inte trodde jag att 60-årsdagen skulle komma såhär fort inte, säger han något snopet.
Henry lyser upp när han talar om sina två barnbarn. Ett tredje är dessutom på väg.
– Nu när tiden går så fort tänker man mer och mer på att ta vara på tiden man har med barn och barnbarn.
Svårt att passa in
Henry får något lätt uppgivet i rösten när han blickar bakåt och berättar om hur han upplever att saker förändras. Det mest påtagliga är alla generationsskiften.
– Oavsett vilken firma man jobbar med är det alltid nya människor. Förut kände man alla, men nu ska nya förhållanden ständigt arbetas upp. Det tar flera månader för mig att få förtroende för en ny människa. Samtidigt tycker väl de att jag är en gammal stofil. Man måste vara ödmjuk och inte underskatta de unga förmågorna – pojkarna som jobbar här arbetar bäst när jag inte lägger mig i för mycket.
Värst är att känna sig oönskad, berättar Henry. Många kajplatser byggs bort och där hans pråmar är förtöjda klagar folk över att det ser fult ut med all bråte.
– Här bakom ligger lyxjakter och segelbåtar. Då tycker folk att jag inte passar in i bilden, fast det kan finnas mycket mer pengar och lönsamhet i den här verksamheten.
Jobbar vidare
Födelsedagen tänker Henry fira tillsammans med sin mamma. Hon fyller 85 den 20 juli. Tillsammans har de tänkt åka på någon utflykt: kanske till Kobba klintar eller Märkets fyr.
Förutsatt att han lyckas dra ner på jobbet hoppas Henry så småningom börja tillbringa mer tid på stugan. Ett ”jädrans fint ställe”, beskriver han det som. När det blir av är oklart, men han behöver i alla fall inte vara rädd för att bli rastlös.
– Nog finns det alltid något att rusta på där också.
