”Halv sju drogs täcket av”
Fakta/ Elvi Cederberg, 80 år
Namn: Elvi Cederberg, född Enegren.
Född: den 2 december 1929 i Dragnäsbäck utanför Vasa.
Bor: i Hammarland Kattby.
Yrke: pensionär.
Intressen: sömnad och stickning förut, sedan korsord. Elvi går på symöten, sjunger på Hammargården och promenerar.
Familj: dottern Carita Carlsson med man Alf-Erik, barnbarnen Maria och Markus med sambo Mikaela.
Födelsedagen: firas hos dottern Carita i Hammarland Kattby den 2 december med öppet hus klockan 13-16.
Elvi Cederberg flyttade till Åland för tre år sedan. Efter ett långt liv i Österbotten ville hon bo nära sin dotter Carita.
Elvi föddes i Dragnäsbäck, en ort utanför Vasa. Hon växte upp mittemot bryggeriet Ab Bock, som någon kanske kommer ihåg.
– Jag gick fem år i Vasas svenska samskola. Då kunde man få en tjänst när man gått i mellanskolan, men jag var så dålig på finska. Jag hade så svårt att lära mig det, det var som att hälla vatten på en gås.
Elvis familj, som bestod av mamma, pappa och en syster, flyttade ut på landet och Elvi blev bondflicka.
– Det var mitt jobb att mjölka våra fyra kor.
Det var en uppgift som hon inte lätt kunde undkomma.
– När det var dans på lördagar och söndagar på landet ville man fara. Jag kom sent hem för jag hade lång väg och då tänkte jag att i morgon mjölkar säkert mamma. Men nej, halv sju drogs täcket av.
Hela hemmet i ett rum
Det livet lämnade hon när hon gifte sig och flyttade till Brändö utanför Vasa. Året var 1950 och mannen hette Henry Cederberg.
Paret flyttade in i ett rum hos Henrys farmor och farfar. Rummet hade en spis och diskbänk och plats för Elvis och Henrys sängar, dottern Caritas säng och även lite möbler. Till vintern drog Henry in båtmotorn som han lade mitt på golvet och plockade isär och rengjorde. Det var trångt. Men efter fem år flyttade familjen till en större lägenhet med två rum.
I samband med flytten från föräldrahemmet och giftermålet började Elvi jobba på en diversehandel. År 1953 föddes dottern Carita. Efter mammaledigheten, som var två veckor började Elvi jobba på Vasa tvål, som tillverkade tvålar och ljus. De första två åren var Elvi säsongsarbetare. Mellan första augusti och sista december behövde extra mycket arbetskraft för att tillverka ljus. Det tredje året fick hon fast anställning och så småningom blev hon avdelningschef.
– Då måste jag lära mig finska. På kvällen satte jag stolen framför tv:n och såg på finsk tv.
Långa arbetsdagar
Arbetsdagarna för avdelningschefen var långa. Hon skulle vara först på plats och låsa upp.
– Jag måste börja kvart i sju, men fick gå hem klockan 16. Men under säsongen var arbetsdagen från kvart i sju till klockan 22. När julen kom och jag slappnade av blev jag sjuk.
Maken Henry jobbade också och dottern sköttes först av hans föräldrar, sedan av Elvis föräldrar. Henry var inte nöjd med Elvis långa dagar. Han tyckte hon skulle hinna sköta hemmet också.
– Men har man tagit en tjänst så måste man sköta den.
Var det inte ovanligt med en kvinnlig chef?
– Ja, men det var en kvinnlig avdelning jag var chef för. Det var bara kvinnor som jobbade.
Ögonen klarade inte dator
Efter tjugo år på Vasa tvål gick företaget i konkurs och Elvi var hemma i tre år. Sedan fick hon jobb som kontorist på Lindemans nätfabrik i tio år.
– Jag fick räkna löner, sköta fakturering, sitta i kassan och sköta växeln.
Det var nu som datorisering kom in i bilden.
– Ett tu tre skulle alla ha dator. De hämtade åt oss också. Jag tyckte om att arbeta med datorn, men mina ögon tyckte inte om det.
Efter ett besök hos ögonläkaren slog läkaren fast att Elvi behövde ett jobb utan dator.
– Men det fanns inte det. Samtidigt blev jag opererad i magen och läkarna kom fram till att jag skulle ha individuell sjukpension.
Ändrade planer
Då var Elvi 58 år. Ett halvt år efter pensioneringen dog Henry i lungcancer.
– Vi skulle ha haft ålderdomen tillsammans och bo på skären.
Skären, alltså stugan, det var på Granö i Sundom skärgård.
– Man ska inte planera något. Vi planerade och se hur det gick, det blev ingenting.
Då hade dottern Carita redan bott många år på Åland och bildat familj. Henry och Elvi besökte Åland fyra gånger i året, men när Elvi blev ensam blev resandet svårare. På grund av sin nedsatta syn kan hon inte läsa informationsskärmarna på flygfältet på långt håll och osäkerheten vart hon ska ökar.
– Jag blev nästan halvrädd.
Blev hammarlänning
För tre år sedan flyttade Elvi till Kattby i Hammarland. Dottern bor där, dottersonen bor där och dotterdottern finns i Mariehamn. Nu har hon sin familj i sin närhet. Hon har en liten lägenhet där hon trivs, förutom att hon saknar en balkong.
– Jag trivs fantastiskt bra, jag har aldrig haft det så här bra.
Hon deltar i symöten varannan vecka, sjunger en gång i veckan på Hammargården och gör annars precis vad hon vill.
– Man får vara lat när man kommer i den här åldern. Jag har allt, jag behöver inte laga dukar, kläder kan jag köpa så får jag ordentliga.
Tar inte lyckan med mig
Innan jag lämnar Elvis hem bjuder hon på pepparkaka och juice. När vi diskuterar kaffedrickande berättar hon om sin mor som alltid skulle bjuda gästerna på något.
– Hos oss fick ingen gå utan att ha fått något i sig. Min mamma sade att då far de ut med lyckan.
