Bror brinner för rättvisa åt alla
Bror Lundberg fyller 60 år
Namn: Bror Krister Lundberg.
Född: Den 17 april 1951 i Sund Kastelholm.
Bor: I Saltvik Haga.
Yrke: Anläggningschef vid Bocknäs vatten.
Familj: Fru Gunlis, barnen Angelica och Daniel samt barnbarnen Julia, My och Leo samt Elias, Daniel och Arvid.
Födelsedagen: Firas lördagen den 16 april på Haraldsby byagård klockan 18.00 med fest för inbjudna. Jubilaren undanber sig presenter. I stället vill han att gästerna ska hjälpa vänner han har i Lettland genom en inbetalning på 660100-3775772. Pengarna ska gå till en elrullstol till Mara Hincenberga, som driver ett barnhem för utvecklingsstörda barn.
Han sitter med benen i skräddarställning i fåtöljen. Han är vig och rörlig som få 60-åringar. Och han är stridbar. När han brinner för något ger han sig icke.
På något vis påminner Bror Lundberg om Don Quijote, han som slåss mot väderkvarnar. Skillnaden är att Bror faktiskt åstadkommer något. Han var en förgrundsfigur när fackföreningsrörelsen slog igenom på Åland och han har helt nyligen fått igång ungdomarna på norra Åland med att spela amatörteater.
Verktygslåda
Vi sitter i villan i Saltvik Haga och läser gamla artiklar ur Nyans arkiv. Ett långt reportage handlar om Bror när såg sig tvingad att säga upp sig från Chipsen.
Det började med ett busstreck på jobbet, en ihopsvetsad verktygslåda. Bror fick skulden och en hel företagsledning engagerade sig.
Historien börjar med att Bror får jobb på Chipsen. Året var 1989.
– Jag retade mig på att det var en så extrem arbetsplats. Lönerna var orättvisa, det förekom olika lön beroende på kön, en del anställda var gullgossar och folk spionerade på varandra. Jag var ung och skydde inga medel.
Fackkampanj
Många som arbetade på företaget var kvinnor som kom direkt från bondgårdarna i trakten. De var inte så vana vid förvärvsarbete och nöjda med vad de fick.
– Jag började min kampanj och inom någon vecka var 80 fackanslutna, minns Bror, som snart blev kallad uppviglare och kände sig mindre omtyckt ”uppifrån”. Efter ett par år var hälften av alla anställda med i facket.
Historien med den fastsvetsade verktygslådan slutade med att Bror slutade på jobbet.
– Jag var ung och det fanns jobb överallt. Det är helt annorlunda på den arbetsplatsen nu för tiden. Nu fungerar den som en riktig arbetsplats. Jag har faktiskt varit där ett par vändor på senare tid som rörmokare.
Trillar av
Denna vår är det teaterföreningen NÅD, Norra Ålands Dårskapare, som tar hans engagemang och mesta fritid. Pjäsen ”En fru för mycket” var inte så lätt att får till stånd. Bror är ende mogne skådisen i ett i övrigt ungt gäng. Men det är han som står för akrobatiken.
– Jag trillar av min motionscykel tre gånger varje föreställning. Det går bra. Inga problem.
Borde bli revy
Det var faktiskt ur ett politiskt engagemang som teaterintresset föddes. Bror är med i kommunpolitiken och har som sådan kämpat för att Saltvik ska gå ur Mise.
– När omröstningen i fjol slutade med en rösts övervikt för att inte gå ur, då satt jag som åhörare i kommunhuset och sa att detta borde vi spela en revy på.
Så blev det inte riktigt. Det blev en fars, ”Hemlighuset,” och Bror fick pröva på att bli ”Ludvig Olsson” och spelade teater för första gången i livet i 59 års ålder.
– Om vi bara skulle hålla oss till västra Saltvik så hade vi inget upptagningsområde alls. Så bildades teaterföreningen NÅD. För mig är amatörteatern viktig, den är både tradition och kultur, en utvecklande hobby och något att samlas kring på landsbygden.
Rättvisepatos
Det är från pappa arbetaren Leo Lundberg i Sund som Bror har fått sitt rättvisepatos.
Bror Lundberg gick i Tosarby folkskola och hamnade som ung på sjön på en rad olika fartyg.
Sedan flyttade han med sin familj till Sverige. Där hade han arbete vid Stockholms fastighetskontor och där utbildade han sig också till driftstekniker.
1989 flyttade han tillbaka till Åland och därpå följde de båda åren på Chipsen. Senare har han arbetat med brunnsborrning och fastighetsskötsel, bland annat på Marstad, en arbetsplats han verkligen stortrivdes på. Han försökte sig en tid på att driva café och restaurang, både i Gullans Café och restaurang i Saltvik Ödkarby och med Bykrogen i Lemland Söderby.
– Det blev jobb dygnen runt, men inga pengar, skrattar han i dag.
Strutsar
Åren med strutsarna i slutet av 1990-talet var också roliga.
– Men snart blev myndigheternas alla regler kring slakten för tunga.
Rörmokeri med egen firma prövade han också på innan han fastnade som anläggningschef vid Bocknäs vatten.
– Företaget är större än man kanske tror. Min uppgift är att se till att Saltvik, Sund och Vårdö får rent dricksvatten. Det är en viktig uppgift. Och sårbar.
Numera tillhör han kommunal avdelning 14.
– Det känns bra att vara med i en fackklubb, säger han. Men vet aldrig när det uppstår en schism med arbetsgivaren och då får man stöd. Facket ger också juridisk säkerhet och en hel del förmåner.
Hjälpsändningar
Det senaste som tänt Brors engagemang är situationen i Lettland. Han har varit till Auce, nära Zemite, med en hjälpsändning och är på väg i maj igen.
– Jag tänkte att det skulle vara onödigt att fara till ett grannland med potatis, äppel och lök. Men maten mottogs tacksamt. En gammal farbror blev till och med så glad att han grät över en säck potatis – när en sådan sak händer, då är det illa ställt i landet, måste jag säga. Den som vill hjälpa till får mer information i min bror Ole Lundbergs blogg eller på min egen facebooksida.
Så ännu finns det glöd för rättvisan hos Bror i Haga. Han gör nytta.
