”Bilderboken har följt mig hela livet”
Isaela Valve, 60 år
Namn: Isela Valve f. Eriksson.
Född: 15 november 1949 i Kimito.
Bor: I Jomala.
Familj: maken Timo, sonen Calle med sambo Cia och barnbarnet Melker, sonen Wille med sambon Linda.
Viktigaste just nu: barnbarnet, Joel-boken, lektörskapet.
Hemlig last: ”Jag är nog en medicinkvinna…”
Födelsedagen: är bortrest. Förväntar sig ingen uppvaktning, men blir glad åt en inbetalning till nystartade Elsa-fonden som premierar engagerad bibliotekspersonal (Ålandsbanken 660100-01030170).
Man blir väl till mods i Isela Valves sällskap. Hon ser en i ögonen och blicken är fast och varm. På söndag fyller hon 60 år. Hon vill tala om bilderboken, som gått som en tråd genom hela hennes liv.
– En del rycker på axlarna åt mitt intresse för bilderböcker, vissa kan tycka det är barnsligt. Men som jag ser det börjar bilderboken redan med grottmålningar och kyrkomålningar.
Hon har en favorit som hon plockar fram. En bok hon tycker alla borde ha. Det är den svenska illustratören Stina Wirséns Djurboken. En enkel, färgglad pekbok med tydliga djurbilder.
– Här finns färg och form och när man läser den med riktigt små barn kan man göra ljud till.
Drivits av nyfikenhet
– Hela mitt liv har gått ut på att förstå bilderboken bättre. Jag har läst litteraturvetenskap, pedagogik, informationsvetenskap och religionsvetenskap. Jag har gått en dekoratörsutbildning med konsthistoria. Jag har studerat mycket och det är bara nyfikenheten som drivit mig. Jag har umgåtts vettlöst mycket med bilderboken hela mitt liv.
När barnen föddes läste, målade och skrev hon mycket för och med dem, så har hon arbetat som lärare, men mest som bibliotekarie och de tio senaste åren som lektör för Svensk bibliotekstjänst. Det har handlat om böcker, barn och barnböcker.
Isela skriver regelbundet omdömen om barnlitteratur för Svensk bibliotekstjänst, ett arbete som innebär en hel del makt och inflytande.
Hennes omdöme styr bibliotekens inköp av litteratur.
– En bra bilderbok måste tilltala båda barn och vuxna. Den har allt: poesi, konstupplevelse, dynamik och humor och så är den kontaktskapande.
Medan vi talar går hon ofta till sin bokhylla och tar fram och visar böcker. Hennes första bilderbok som hon fick som treåring var Gudmundur Thorsteinssons Sagan om Dimmalimm. Så visar hon böcker av hennes favoritillustratörer Kristina Digman och Giselle Potter och andra skimrande böcker.
Helande färger
Själv har hon bland annat skrivit böckerna Ringen på isen och Valdemar Präst. Hon tar också fram och visar det senaste bokprojektet: Joels färger. En ännu inte publicerad bok som i bild och text berättar om konstnären Joel Pettersson.
– Jag hade jätteroligt när jag gjorde den. Det var när jag blev sjuk och inte orkade gå ut, då satt jag inne och klippte och klistrade. Jag vet inte hur jag skulle ha klarat mig utan bilderna och bilderböckerna. Som ord och musik tror jag att också färger kan vara helande.
Vi talar färger och hon visar sina färgpennor hon köpt i Järna, en speciell turkosgrön nyans som hon också har på pärmen som Joelmanuset finns samlat i. Hon bär själv en tröja i en varm orangenyans, en färg som går igen i ljuset på bordet och gardinerna i arbetsrummet.
Isela fick cancer för ett par år sedan. Boken Behandlingen – ett år i kräftans vändkrets som baserar sig på hennes dagboksanteckningar kom ut ifjol våras. Sjukdomen har kommit tillbaka och Isela är i dag pensionerad från sitt jobb på Mariehamns stadsbibliotek.
– Men idag har jag kvar essensen av mitt liv, bilderboken. Den berikar mina dagar nu: med barnbarnet Melker, Joel-boken och arbetet som lektör för Bibliotekstjänst. Jag har fått allt i livet med råge på. Jag har inte blivit rik på pengar men jag har familj, en intelligent katt, goda vänner och mina bilderböcker.
Har tillit
Jag vet att sättet hur hon förhåller sig till sin sjukdom har betytt mycket för många människor. Hon har aldrig gått med på att identifiera sig själv med sjukdomen. Hon accepterar och anpassar sig efter dagsformen, men verkar ha en enorm tillit till livet.
– Nej, jag stressar inte upp mig. När allt är riktigt kaotiskt så sätter jag mig ner och väntar. Då brukar det reda upp sig.
Hon såg nyligen författaren Johan Norberg på teve.
– Han talade om att bara 10 procent av människans lyckokänsla har att göra med saker som familj, hälsa och pengar. Hela 50 procent är gener och 40 procent handlar om inställning. Hur man tar saker och ting.
Det var efter att hon skrivit boken Ringen på isen, baserad på Henrikslegenden, som hon fick reda på att hon själv har sina rötter i Nousis. Platsen där biskop Henrik mördades. Att hennes släkt därifrån bestod av läkekunniga människor.
– Då förstod jag bättre en del sidor av mig själv, att jag har en medicinkvinna i mig.
Hon tänkte sig också ett tag att bli sjuksköterska. Hon har arbetat som sjukvårdsbiträde på akutavdelning i Sverige, Finland och i Schweiz.
– Men sen när jag kom in på utbildningen hade jag fått lägenhet i Mariehamn och så blev det annat istället. Kanske det fanns någon mening med det, som sjuksköterska skulle jag inte heller fått vara med patienterna på samma sätt som ett biträde fick. Isela ler. Och jag har glömt bort att jag är på jobb. Man blir så glad och varm i hjärtat av att få vara i hennes närhet. I hallen när vi tar avsked tycker jag att Sankte Pär som hon målat på sin nyckeltavla blinkar lite åt mig. Och bilderna från böckerna hon visat skimrar innanför ögonen.
