”Att hjälpa är plikt och gläjde”
fakta/Vita Leite 50 år
Namn: Vita Viktoria Leite.
Född: Den 19 maj 1960 i Dobele i Lettland.
Bor: I Eckerö Storby.
Yrke: Arbetslös närvårdare.
Familj: Maken Normunds och dottern Ieva och tre vuxna adopterade barn i Lettland.
Födelsedagen: Firas med inbjudna från Lettland på kryssning med Birka Paradise, 19 personer allt som allt.
Hon har ett hjärtligt skratt och ett stort hjärta.
Vita, som betyder liv, och Viktoria, som betyder segrarinnan, alltså ”Det segrande livet” Leite, kom till Åland första gången 2003. Det var genom väninnan Müse Wrede som Vita hittade vägen till Kumlinge och arbetet på Annagården.
– Jag steg iland tillsammans med min dotter och en resväska i var hand.
Svensk ordbok
Svenska språket hade hon redan börjat träna på där hemma i Lettland. Via hjälporganisationer, som bland annat skänkte bort cyklar, fick hon kontakt med svenskar och då ville hon börja lära sig lite.
– Jag köpte mig en ordbok och började träna ord för ord. Jag var 42 år. Om någon hade sagt till mig då att jag skulle komma att prata svenska hela tiden i min vardag så hade jag aldrig trott det.
Färdig närvårdare
Första sommaren på Annagården innebar också mycket språkträning.
– Alla hjälpte mig. Ingen sa att ”så där säger vi inte”, utan hjälpte med de rätta uttrycken i stället. Jag kände att jag måste kunna, det gick inte att komma in hos de gamla tanterna och prata så de inte förstod.
Vita har inte gått på någon språkkurs. Nu säger alla att hon är duktig.
– Grammatiken blir nog aldrig rätt, men huvudsaken är att man förstår varandra.
Efter Kumlinge arbetade Vita ett år i Strömsgården på Vårdö och senare blev det städarbete i Eckerö innan hon började studera till närvårdare. Hon blev färdig i fjol.
Nya pengar
Från fem års ålder bodde Vita i den lilla byn Jaunpils, med 3.000 invånare. Det är invånarna där som Vita lägger sin själ och sitt hjärta i att gå hjälpa. Hon köper billiga saker från Emmaus och Bettans bod och organiserar transporterna.
– Jag känner ju alla i byn, jag vet vad var och en behöver. Jag skriver deras namn på paketen och ser till att de kommer fram. Och jag väntar mig inte att få något tillbaka. Det är min plikt och min gläjde att få hjälpa andra.
Hur hon som arbetslös får ihop ekonomin är något av ett mysterium, också för henne själv.
– Det är jättekonstigt, men det kommer alltid nya pengar!
Mår bra
Vita berättar att en lön i Lettland kan ligga på 100 eller 150 euro i månaden. Priserna är ungefär desamma som här på Åland.
– Det måste gå ihop bara – annars är det bara att hoppa i havet.
Vitas religiösa övertygelse hjälper henne. Hon har fått höra att hon varit italiensk nunna i ett tidigare liv.
– Men ger man från hjärtat och med glädje mår man bra.
Samlar på svanar
För att bli glad spelar och sjunger hon därhemma. Hon har lärt sig spela dragspel och keybord.
En speciellt medalj glädjer henne också. Hon erhöll den från lettiska staten 1991, för genomfört arbete i frihetskampen.
Till Vitas glädjeämne i dag hör också en speciell hobby. Hon samlar på svanar, i glas, porslin, som tvål eller andra material.
– Jag hoppas få ytterligare någon på onsdag…
