Langen går till spismuraren på Erkas
– Här är vinterspjället. Här är sommarspjällen, två styck. Här är det som kallas ångspjäll eller storspjäll. Det här spjället hör till vattencisternen …
När murare Ragnar Smith drar i tåtarna är det många som lyssnar. Nu renoverar han bakugnen på Erkas i Vårdö by.
Med hjälp av Leaderpengar ska bakugnen på Erkas bli som ny. Sex hemvetekakor kan samtidigt gräddas i den.
Arbetet påbörjades i förra veckan och väntas ta ytterligare några dagar.
Under tiden muraren Ragnar Smith arbetar pågår kunskapsförmedling på hög nivå.
– Granved ger bästa värman, säger han tveklöst. Men i skärgården saknas gran och folk blandar i stället al, björk och tall. Då gäller det att exakt veta proportionerna på de olika vedklobbarna.
När det gäller murarens egna proportioner är det till fördel att han är liten och nätt.
– En med mage skulle inte gå in här, ropar han inifrån vedugnen där han tillbringade en stor del av måndagen med att mura upp väggarna.
Enligt Ragnar Smith ska spisbotten läggas med extra omsorg, allt för att värmen ska sprida sig på bästa sätt.
Först sand, ett lager omkring 25 centimeter, sedan gjutjärnsbitar – eller glasbitar – och sedan ett lager fin sand. Efter det är det dags för ett lager grovt salt och direkt på det läggs stenarna. Här ska det vara stora ljusa tegelstenar, som inte bränts så länge.
– Lägger man vanlig tegel i botten eldas det sönder.
Erkas hembygdsförening har fått ett 20-tal sådana gamla tegelstenar i donation av byggnadssnickare Bengt Grunér.
– Han ska få den första kakan bröd ur ugnen, tycker Stig-Göran Nordberg, aktiv i arbetet kring Erkas.
Ragnar Smith är i dagsläget den murare på Åland som bäst besitter kunskaper om gamla bakugnar. I fjol murade han upp ugnen på skeppargården Pellas i Lemland Granboda, en ugn som är dubbelt så stor som Erkas.
Någon lärling har han inte.
– De unga vill bara sitta så här, visar han med fingrarna i luften på ett låtsat tangentbord.
Byssborna flockas kring honom, alla hjälps åt, alla får kaffe ur gamla kaffekoppar. Det dras historier – det låter som något hände när biskopen var med på jakten.
Ett stort arbete har lagts på mangårdsbyggnaden Erkas, från slutet av 1800-talet. Restaureringen påbörjades redan i början av 1980-talet.
– Då var förfallet totalt med stora hål i både tak och golv, berättar Stig-Göran Nordberg. och en martha blev biten av en råtta i uthuset.
För övrigt säger ingen Vårdöbo Erkas. ”Ertjiss” låter det snarare som.
Den 14 november är det bokat för evenemanget ”Kura skymning” på Erkas. Stina Åberg frågar om ugnen blir färdig så man hinner städa undan i tid före dess.
– Jodå, lovar muraren. Färdigt ska det bli.
