”Skärgården verkar öde på nåt vis”
På skärgårdsfärjan Gudingens café träffar vi Caroline Mattson, från Mariehamn, som bara varit i tjänst några veckor.
Caféet, som passligt nog heter Alexandras café, drivs av Alexandra Mollgren och Alexandra Ekman.
Hur trivs du?
– Det går bra, speciellt gillar jag långledigheten. (skratt)
Hurdana pass jobbar du?
– Jag jobbar fem dagar i sträck och är ledig tio dagar efter det.
Men då blir det långa dagar ombord?
– Jo. Det blir 14 timmar, från klockan halv sju på mornarna.
Kan du komma hem till nätterna?
– Nej, det funkar inte. Jag sover ombord, då ligger vi på Kökar.
Så det här är också ett sjömansliv?
– Ja, så är det. Men jobbet är bara tillfälligt för mig. Jag är utbildad servitör, men vill fortsätta utbilda mig till något jobb som har mer med människor att göra. Gärna kan jag tänka mig att starta något eget också.
Påverkas ni som cafépersonal av de stora förändringarna inom skärgårdstrafiken just nu, där driften privatiseras?
– Nej, inte nu i alla fall. Vad jag vet så har de kontrakt ett år framåt.
Så du far mellan Långnäs och Galtby hela dagarna, förbi Föglö, Sottunga och Kökar, vad tycker du om skärgården?
– Det är vackert och stilla, men det verkar så öde på något vis.
Kan du tänka dig att bo här i skärgården?
– Nej, knappast. Hellre flyttar jag till Stockholm.
Nu får du hälsa till någon.
– Jag hälsar till mina kompisar och till alla andra nära och kära.
