”Något saknas när vi går utan stavar”
Dagens ålänning har nyss gått över gränsen mellan Jomala och Dalbo i Mariehamn, föredömligt utrustad med både gångstavar och reflexväst.
– Jag heter Marie-Louise, men alla kallar mig Pipsan. Och efternamnet är Carlson.
Hur länge har du varit stavgångare?
– Många herrans år. En bekant tyckte att jag skulle prova på det. Jag gick på gympa där vi gick längs hamnpromenaderna. Man kände effekten kring axlarna. I början skojade folk ofta om man hade glömt skidorna hemma. Nu känns det ibland som om något saknas när vi går utan stavar.
När hon ville att maken Sture ”Stucke” Carlson, också skulle skaffa stavar var han motsträvig till att börja med. Men han har ett förflutet som fotbollsspelare och går på gym flera gånger i veckan.
– Vi gick nyss förbi träningsverket där flickorna sprang på band. Det såg tråkigt ut, jämför med det här, säger han.
De bor på Åsvägen och går en eller två turer om dagen.
– Favoritrundan kallar vi ”Långa Sviby”. Då går man längs den gamla flygfältsvägen, vid nittiograders kurvan går vi in på vägen som går rakt fram, sen när vi kommer upp till Svibyvägen vänder vi mot stan och går hem över Svibybron. Det tar runt en timme.
I dag har de gått en annan runda och sett på den intensiva byggverksamheten norr om stadsgränsen.
– Vi önskar alla företag som startar här lycka till, men hoppas att det blir företag kvar i stadskärnan också. Mariehamn borde leva.
Vad gör ni annars?
– Vi är pensionärer med stuga på Vårdö, där finns det alltid något att göra.
Vem vill du hälsa till?
– Det får bli till alla som jag känner.
