”Man har ingen tid där”
Rosveig Björkman-Söderlund från Hammarland sitter i caféet på Alfågeln. Målet med resan är att åka med modern som ska hem till Björkman-Söderlunds barndomshem i Kyrkslätt. Björkman-Söderlund flyttade från Helsingforstrakten till landskapet för 20 år sedan. Först bodde hon på Kumlinge i tio år, och flyttade till Hammarland 2004.
Vad gjorde du på Kumlinge?
– Jag jobbade som nattsköterska på Annagården, det är ett serviceboende där.
Har du några minnen från den tiden?
– Ja, jag träffade min man där. Eftersom jag är född 30 kilometer utanför Helsingfors blev det ett lugnare tempo på Kumlinge.
Berätta om hur det var att träffa honom.
– Nej, det är min lilla hemlighet. Det tar jag till graven, skrattar Björkman-Söderlund.
Har du några andra fina minnen från ön?
– Ja. Alltid då jag och min man har möjligt pendlar vi dit. Vi jobbar vecka vecka, så varannan vecka laddar jag batterierna på Kumlinge.
Varför är det bra att ladda batterierna där?
– Man har ingen tid att passa där. Man gör som man vill. När man jobbar inom vården och inom sjölivet som jag och min man är det fråga om tömmande jobb. Det är mycket stress. Jag jobbar tio timmars nätter och min man har 16 timmars arbetspass på Alfågeln.
Vad gör ni där?
– Vi fiskar och rensar och seglar på Seglinge där min man har sitt hemman kvar. Allt mellan himmel och jord. Min mor brukar fråga om jag hinner med något annat än jobb, och det gör jag på Kumlinge. Där gör jag precis vad jag vill, ler Björkman-Söderlund.
