Jag tar det bara lugnt, lite för lugnt ibland
En dam kommer gående med rollator på Strandgatan en bit ifrån biblioteket i söndagens duggregn och snålblåst. Hon är ordentligt klädd i jacka och basker.
Hej, vem är du?
– Jag heter Else-May Reymers och bor i Folkhälsans hus. Det har jag gjort i ungefär tre år nu, det är bekvämt och bra.
Hur kommer det sig att du är ute i det här busvädret?
– Jag var på väg till biblioteket men det var stängt.
Vad skulle du ha gjort på biblioteket?
– Jag brukar gå dit och läsa Borgåbladet. Jag kommer från Borgå från början, men jag flyttade därifrån för 60 år sedan när jag gifte mig till Åland.
Du måste ha starka känslor för din hemstad när du fortfarande läser tidningen. Räknar du dig som ålänning eller som Borgåbo?
– När man är mantalsskriven på Åland är man ålänning. Men till sinnet är det nog svårt att fullt ut bli ålänning. Jag pratar ju fortfarande som jag gjorde innan jag flyttade hit, det går aldrig ur.
Brukar du hälsa på?
– Nu är det säkert tio år sedan jag var ”hemma” senast och hälsade på min syster som bor där. Jag har också en bror som bor i Helsingfors. Men min syster och hennes man brukar hälsa på här i stället på somrarna när de kommer hit med segelbåt.
Vad gjorde du innan du blev pensionär?
– Jag jobbade 20 år som kontorschef på Varmans. Och så dansade jag folkdans, bland annat.
Vad ägnar du dig åt nuförtiden?
– Jag säljer matbiljetter en dag i veckan på Röda korsgården. Annars tar jag det bara lugnt, lite för lugnt ibland. Tiden blir lite lång.
Så till sist: Vem vill du hälsa till?
– Jag hälsar till mina tre barn med familjer, Randolph Reymers och Ingegerd Bergendahl som bor på Åland och Ralf Reymers som bor i Bromölla i Sverige.
