”Jag har längtat hit sedan 60-talet”
Matti Hämäläinen kommer med glada steg på trottoaren framför biblioteket på söndagsmorgonen i det småduggiga vädret. Man skulle aldrig tro att han bara några dagar innan legat på sjukhuset för operation.
– Vi har ett bra sjukhus, servicen var jättebra och herregud, maten. Jag åt bättre där än hemma, säger han med ett skratt.
När stormen yrde som värst var han dock hemma.
– Det ylade hela natten och när jag två dagar senare gick ut för första gången såg ett nedblåst träd.
Men i dag har han varit ut för att handla.
– Jag har köpt mat, åländska köttbullar så klart.
Han har varit pensionär i snart 15 år och tillbringat de senaste av dem på Åland.
– Jag har längtat hit sen jag var här på 60-, 70-talet. Då var jag här ett par, tre gånger. Men livet är livet, du vet. Äktenskap kommer och går, men Åland består.
Så för fyra år sedan slog Helsingforsfödda Matti slag i saken och gjorde flytten.
– Jag fick dottern med mig. Det här är världens bästa plats.
Vad gör en glad pensionär i Mariehamn då?
– Man rör på sig och är med i ett boulegäng.
Vad är så roligt med boule?
– Man får motion och så måste man koncentrera sig. Och så sällskapet förstås.
Vem vill du hälsa till?
– Till min dotter, sjukhuspersonalen på kirurgiska avdelningen, hemsjukvården och boulegänget.
