”Jag är en pratglad människa”
På en gårdsplan i Vestergeta träffar vi Otto Jansson, även kallad Knebitts-Otto. Smeknamnet kommer sig att han gifte sig med en flicka från Knebittens.
– Jag är nog världens mest pratglada människa. Skulle man bara kunna tiga skulle det vara guld värt.
Otto har en lång rad historier på lager. De handlar om allt från kriget till Geta och Furulund. I den tredje delen av Getakrönikan är han med och berättar om livet i kommunen under 1900-talets första hälft.
Han fyller snart 85 år men snabb i stegen och tanken. Just den här dagen donar han i trädgården.
– Jag har rabarber, lök, potatis.
Det verkar som om du tycker om blommor också.
– Jo, jag är lite som tjuren Ferdinand. De här rosorna är världens vackraste. ”Blommorna sluta sitt öga, böja sitt huvud till ro”, säger Otto som kan många verser, ordspråk och dikter utantill.
Är du uppväxt på Åland?
– Jo, på Furuholmen i Geta men jag har bott många år i Sverige. Tidigare jobbade jag som tågkonduktör och på effektförvaringen.
Vad är det du tycker om med Geta?
– Stan är stan och landet är landet – och landet är bättre än stan, säger Otto på sitt lite finurliga sätt.
Handarbete har varit ett stort intresse. Inne i stugan finns ett inramat tackkort från kronprinsessan Victoria och prins Daniel.
– Jag vävde en duk och skickade den till dem i bröllopsgåva.
Vem vill du hälsa till?
– Elvi Berndtsson som bor här i närheten. Hon är en fin människa, både glad och givmild.
