En solig höstsöndag stöter vi på Stig Flink som är ute och promenerar med beaglen Wilma. Wilma är egentligen barnbarnets hund, men Stig och frun har delad vårdnad.
– Hon är en sju år gammal sällskapshund, säger Stig och kisar mot novembersolen.
Extrahusse bor i stan och tar gärna med Wilma för att spatsera runt utkanterna av centrum.
– Vi brukar gå längs med stranden och till Fiskehamnen.
Vad gör du när du inte går ut och går med hunden?
– Jag är pensionär och jag och frun brukar åka till Spanien på vintrarna.
Varför just Spanien?
– Det har nog bara blivit så, det är bra väder där.
Stig och hans fru brukar vara borta mellan februari och april.
– Vi åker runt mycket och tittar.
Och då mitt i allt börjar Wilma nosa på en fimp.
– Nej, usch, ät inte den, förmanar Stig och flyttar på fimpen.
Har du märkt av mycket fimpar i naturen?
– Janå, det finns väl en del.
Wilma, som suttit tåĺmodigt och väntat, instrueras nu att posera för fotografering av husse.
Är hon busig?
– Nej, hon är lugn och snäll.
Vem vill ni hälsa till då?
– Barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen.