”Det måste finnas någon som hör på sångarna”
Gunvor Blomqvist från Strandnäs är varmt klädd när hon promenerar längs Torggatan på torsdagen.
– Man måste ta hand om sin hälsa, man har ju bara en. Det kan inte vara många plusgrader i dag. Så känns det i alla fall när man går mot vinden, konstaterar hon.
Visst är det bedrövligt!
– Men kylan behövs, det måste vara så här för att vi skall få fina vårdagar.
I så fall får våren skynda på. Enligt kalendern skall det vara sommar om några dagar.
– Jo, så är det ju.
Är du pensionär?
– Det är jag. Jag gick i pension när jag jobbat 40 år i skolan, på norra Åland när vi kom hit och så i staden. Det var grundskolan så jag undervisade i alla ämnen.
Var är du född?
– I Nagu. Man flyter i land ibland. Men jag är gift med en ålänning, Harry Blomqvist.
Vad skall du göra i sommar, om det blir bättre väder?
– Jag har inga planer. Vi hade en sommarstuga i Nagu, men den lämnade vi bort efter att vi flyttat hit.
Vem vill du hälsa till?
– Det blir min familj, barnen Björn, Isa och Harry.
En musikalisk familj. Björn är ju en klassiskt skolad sångare. Var det föräldrarna som väckte hans musikintresse?
– Jag kan inte påstå att vi matade honom med klassisk musik, men något hörde han nog. Isa sjunger också, och Harry är med i en kör.
Du då?
– Många brukar fråga det. Då svarar jag att det måste finnas någon som hör på sångarna också.
