”Det finns en framtid för barnen här”
När snön faller på söndagen passar det med en pulktur i stan. Pulkåkaren heter Milan, 4, men vem drar ekipaget?
– Jag heter Babic Nenad och bor på Skönviksvägen här i Mariehamn. Jag kommer från Bosnien-Hercegovina. Där bodde jag i Sanski Most, en stad som är litet större än Mariehamn.
Varför flyttade du därifrån?
– Jag tyckte inte att det fanns någon framtid för barnen. Före kriget fanns det 60 000 invånare i min hemstad. Nu är det bara 50 000 kvar. Folk har flyttat bort, till allt från Alaska till Australien. Vi hade åtta stora fabriker, keramik-, trä- och metallindustri, som försvann. Nu fungerar ingenting. Min fru Mirjana studerade management i Minnesota. När hon flyttade hem för tre år sedan hittade hon inget jobb.
Hur blev ni ålänningar?
– Min fru började studera i Vasa och jag fick jobb här i Mariehamn. Vår son Milan blev kvar i Bosnien i ett halvår och bodde hos min mamma. Nu har min fru också kommit hit, hon studerar på distans. Och så har vi fått en dotter – Helena.
Kände ni någon på Åland innan ni kom hit?
– Nej. Vi läste om Åland i en tidning och tyckte att det verkade trevligt. Så vi bestämde oss för att göra en två-tre dagars resa hit. Sen träffade vi Paavo (Salmi, som äger bilverkstaden Auto-Service). Jag frågade om han behövde en bilelektriker. Jag visade honom vad jag kunde och han sade okej.
Hur trivs ni?
– Mycket bra. Jag hoppas att vi kan stanna här. Jag har ett bra jobb, en bra chef och bra arbetskompisar. Det känns som om det finns en framtid för barnen här. Min fru är prao på Carus två dagar i veckan och läser svenska på Medis.
Har du också gått på Medis svenskakurs?
– Nej, svenskan har jag lärt mig på jobbet.
Vem vill du hälsa till?
– Det blir till mina arbetskompisar – Paavo, Robin, Stefan och Bert.
