”Alla har varit jättesnälla med mig”
Dagens ålänning är ute på hundpromenad på Klinten med akitan Taz. Och Taz är så pratsjuk att vi andra knappt får en syl i vädret. Men vi försöker!
Hej, vem är du?
– Jag heter Mari Cocan.
Ovanligt namn, var är du hemma från?
– Bukarest i Rumänien. Jag är utbildad sjuksköterska. Just nu går jag på Medis integrationskurs och är inhoppare som närvårdare på Trobergshemmet.
Hur länge har du bott på Åland?
– Tre år och fem månader. Det började med att jag besökte min svägerska som hade flyttat hit. Jag gillade Åland för att vädret var likadant som i Rumänien. Och ålänningarna verkade vara snälla. I Rumänien fanns det många problem. Jag var sjuksköterska på ett militärsjukhus med en månadslön på cirka 500 euro. Mat och andra varor kostade ungefär lika mycket i Rumänien som här så pengarna räckte inte långt.
Hur trivs du här?
– Jag kan med handen på hjärtat säga att alla har varit jättesnälla med mig, jag har inte haft några problem alls. Ibland hör man talas om arbetsgivare som inte anställer någon för att han eller hon kommer från ett visst land. Men det har aldrig hänt mig.
Vilket var ditt första jobb på Åland?
– Städare på hotellen Adlon och Savoy. Jag trivdes där, precis som jag trivs nu på Trobergshemmet. Jag hoppas att jag kan fortsätta jobba där.
Vad gör du på fritiden?
– Går ut med hunden. Med jobbet och mediskursen har jag inte mycket tid över för annat.
Vem vill du hälsa till?
– Till min familj – maken Olimpiu, min son Marius Cristian och svärdottern Isabell. De bor också här på Åland.
