Trofast IFK-duo vill gå stärkt ur skadorna
FOTBOLL. Den ene i topp i Lejonligan. Den andre seriens främste målskytt.
Tillsammans var Diego Assis, 26, och Dever Orgill, 23, på väg mot en succésäsong under debutåret i IFK Mariehamn – men två brutala tacklingar av Inter Bakus Bruce Abdoulaye stoppade dem från vidare spel.
Två månader efter överfallen i Azerbajdzjan träffar Nyan Grönvitts stjärnduo i en intervju om rehabilitering, gudstron som hjälper längs vägen och ”Slaktaren från Baku”.
– Han hade gjort sin läxa när han tacklade oss, säger Dever Orgill.
Det påstås att de hör till Mariehamns mer ruffa kvarter.
Men Scheffersgränd hyser de slitna fasaderna till trots ett av Ålands varmaste leenden.
Diego Assis lyser upp när han välkomnar oss in i tvårumslägenheten; på samma sätt som han har gjort sedan han kom till Mariehamn. Under det första mötet en snöig kväll i januari, efter matcherna; såväl vinster som förluster, och nu – trots den allvarliga knäskada som lär hålla honom borta från fotbollen i åtminstone ett drygt halvår till. Hans engelska må halta, men han bjuder till för att försöka göra sig förstådd.
– Allt går väldigt sakta framåt just nu. Läkarna säger åt mig att ta det lugnt och det är det jag gör. När jag tränar tar jag det försiktigt, sen får man börja belasta knäet mer längre fram. Om några månader kanske jag kan börja jogga lite lätt, säger Diego Assis.
Det är fullt hus på den lilla ytan som står till buds när fotograf Erkki Santamala jobbar på bildlösningar i vardagsrummet. Diegos fru Renata hälsar artigt innan hon tar med sig sonen Enzo in i köket. Dever Orgills flickvän Melissa, som bär på dottern Melia, gör henne sällskap ut ur rummet för att ge oss en lugn pratstund om den tuffa tiden efter skadorna.
Den 4 juli tvingades de båda linka av planen i den första kvalomgången till Europa League. Båda hade tacklats av Inter Bakus hårdföre fransman Bruce Abdoulaye. Båda fick liknande skador: korsbandet var av i knäet och den beräknade konvalescenstiden bedömdes vara från sex till nio månader.
Diego Assis: – Det är galet att vi båda skadades på samma sätt nästan samtidigt. Jag har inga problem med att fotboll är en kontaktsport, men man behöver inte gå in så hårt för att vinna bollen.
Dever Orgill: – Sen är det ju väldigt mycket otur att skadorna blir så allvarliga både för mig och Diego.
Men att situationerna var slumpmässiga snarare än riktade insatser från Abdoulaye, har IFK:s jamaicanske anfallare svårt att tro.
DO: – Jag minns hur jag blev intervjuad av Inter Bakus webb-tv när vi hade landat i Azerbajdzjan och alla frågor handlade om att jag gjort mycket mål och ledde skytteligan i Finland. De visste om att det hade gått bra för både mig och Diego som ledde Lejonligan (i vilken fotbollsligan delar ut poäng till de bästa spelarna i varje ligamatch (reds. anm.). Spelarna förstod att de skulle ha en bättre chans om de fick bort oss ur matchen, och han som tacklade (Bruce Abdoulaye) hade gjort sin läxa.
Hur får det dig att tänka kring den moderna fotbollen som sport? Cynismen är i många fall långt mer framträdande än fair play-tänk.
DO: – Jag älskar det här sporten och spelar med mycket passion. Jag skulle inte göra det han gjorde för att vinna en match; jag spelar hellre hårt men schysst och vinner motståndarlaget ändå så fine; då har de varit bättre för dagen. Kanske hade jag kunnat gå in i situationen annorlunda och skadat honom; men vad hade då folk tänkt om mig?
– En bra försvarare ska kunna klara av att försvara sig mot bra spelare utan att ta till brutala medel.
Med tanke på hur bra det gick fram till kvalmatcherna; hur tungt var det att skadorna kom just då?
DA: – Det är jobbigt. Jag hade kommit från division II i Sverige och ändå lyckats bra här fram tills skadan.
DO: – Jag tänker varje dag på vilken säsong vi hade, allt gick så bra. Jag hade knappt spelat på ett och ett halvt år eftersom jag satt fast i ett kontrakt med en klubb i Jamaica (St. George’s SC) som jag inte fick betalt av. Det här året var min comeback, så det är frustrerande att inte kunna spela säsongen ut.
När tror ni att ni kan gå för fullt igen?
DO: – Jag hade en liknande skada tidigare i min karriär och den gången var jag tillbaka efter fem och en halv månad, även fast läkarna trodde på uppemot nio månaders väntan den gången också. Förhoppningsvis går det ungefär lika fort den här gången så att jag kan vara med på försäsongen nästa år.
DA: – Jag har nästan aldrig varit skadad i min karriär tidigare. När jag har varit det har jag kanske missat ett par matcher, så sex till nio månader är en väldigt lång tid. Det är svårt att sia om när jag kan spela fotboll igen, men så här är det ibland. Vissa gånger flyter allt, och andra så går det tyngre, det är livet. Men jag känner att min tro på gud och min familj hjälper mig att komma tillbaka ännu starkare.
Delar du Diegos tro på gud, Dever?
DO: – Ja, vi älskar Kristus båda två. Det händer att vi sitter och lyssnar på gospelmusik ibland. Om man tror på något, vad ska då kunna stoppa en?
– Samtidigt är jag ingen som försöker pusha andra att tro på det jag tror på. Det är inget sätt att avgöra om en människa är bra eller dålig, men det är en bra hjälp för mig själv. Dessutom känner vi bra stöd från mariehamnarna; när vi är ute och går kommer det ofta fram folk som hoppas att vi ska bli bra snart. Jag har känt mig välkommen här från start, och jag pratade med Dan (Nylund, administrativ chef i IFK Mariehamn) att om jag lämnar för någon större klubb en dag så vill jag komma tillbaka till IFK en dag. Som ett sätt att betala tillbaka för allt stöd.
Var ser du helst att den där större klubben spelar i för liga? Hur ser framtidsdrömmarna ut?
DO: – Skulle jag få chansen att spela i något stort land som Italien, England eller Spanien vore det grymt. Helst Spanien då. Men jag ser min fotbollskarriär som en stege jag ska försöka klättra vidare på, om det är meningen att jag är ämnad för något större går jag dit, annars inte.
DA: – Jag tar det steg för steg utan att ha klara mål. Jag gillar att jobba hårt, vill hela tiden blir bätte, och jag är väldigt glad över att ha fått chansen i en högstaliga efter att ha spelat för Assi i division II. Sjävlklart drömmer man om Bundesliga, La Liga och Premier League, men utvecklingen måste komma stegvis. Det går inte att ta ett sådant jättekliv direkt.
