DELA
© Nya Åland

Politisk superhelg förändrar inte Ålandspolitiken

Tre rikspartier kan få ny ordförande i helgen. För Ålands del avgörs det viktigaste valet i Villmanstrand.
Minst två rikspartier får en ny ordförande i helgen. Svenska folkpartiet väljer mellan Anna-Maja Henriksson, Anders Adlercreutz och Ida Schauman i Åbo medan Vänsterförbundet officiellt utnämner Li Andersson till ordförande i Uleåborg.

Ur ett åländskt perspektiv avgörs det viktigaste ordförandevalet ändå i Villmanstrand där Samlingspartisterna samlas. Missnöjet mot sittande ordförande Alexander Stubb verkar vara så pass stort att utmanaren tillika inrikesminister Petteri Orpo leder ordförandevalskampen, enligt opinionsmätningarna. Att partiet väljer ny ordförande i år är anmärkningsvärt eftersom Stubb endast suttit på posten i två år.

Det mest spännande i ordförandekampen har ändå inte varit fighten mellan Stubb och Orpo. Utmanaren Elina Lepomäki har med sin tydliga högerretorik gett debatten en välbehövlig energiinjektion då Stubb och Orpo tvingats visa var de står i förhållande till henne.

Samlingspartiet sitter på finansministerposten och just finansministeriet spelar en avgörande roll i aktuella åländska frågor: i utredningar om höjningen av klumpsumman och social- och hälsovårdsreformens ekonomiska konsekvenser för landskapet.

Under de senaste årtiondena har Samlingspartiets Ålandspolitik varit positiv, men mycket personbunden till exempel Kimmo Sasi, Harri Holkeri och Ben Zyskowicz. Att Samlingspartiets Ålandspolitik skulle förändras vid ett byte av ordförande är osannolikt. Däremot kunde Moderat samling lägga ner mera energi på att förbättra sina relationer till sitt brödraparti i riket, eftersom många av Ålandsvännerna hör till det äldre gardet.

I SFP tyder förhandsuppgifterna på att den stora frågan inte är om Henriksson blir vald, utan om hon kammar hem segern redan i första omgången genom att vinna med över 50 procent av rösterna. Som tidigare justitieminister och nuvarande gruppordförande för svenska riksdagsgruppen är hon den överlägset mest meriterade kandidaten sett ur ett politiskt perspektiv.

Till skillnad från det förra ordförandevalet då Henriksson förlorade mot Carl Haglund har årets ordförandekamp splittrat partiet betydligt mindre eftersom Henriksson är den tydliga förhandsfavoriten till posten. Kandidatkampanjen verkar främst ha byggt upp ett positivt surr kring SFP.

Det samma kan inte sägas om Samlingspartiet. Där har splittringen inom partiet blivit tydlig. Majoriteten av riksdagsgruppen ställer sig offentligt bakom Orpo, trots att han och Lepomäki står Stubb nära och det nuvarande regeringsprogrammet som centrerpartisten Juha Sipilä styr landet med beskrivs som det mest samlingspartistiska regeringsprogrammet någonsin.

Ur ett åländskt perspektiv är Henriksson ett bra val på grund av hennes gedigna Ålandskunskap som hon bland annat förvärvade som Ålandsminister. Det var under hennes ledning som Ålandskommitténs arbete med den nya självstyrelselagen sattes i gång. I dag är hon SFP:s representant i grundlagsutskottet och i Ålandskommittén. Dessutom arbetade hon för att Åland skulle få vindkraftsstödet.

Om utnämningen av Anna-Maja Henriksson förverkligas är den historisk. SFP tillhör numera minoriteten av partier som aldrig haft en kvinna på ordförandeposten. Det står i skarp kontrast till partiets liberala och jämställdhetspolitik.

Det är viktigt inte minst eftersom partiet profilerar sig som liberalt och jämställt visar att det inte finns ett glastak som stoppar kvinnorna från de högsta posterna i partiet. Dessutom kan det ge partiet en ny typ av synlighet i de kommande debatterna mot den sittande regeringen där samtliga partiledare är män.