Foto: Ingmar "Pingo" Eriksson

Nyan-play: Se öringens vandring till lekplatsen

Ingmar ”Pingo” Eriksson och Torsten Fredriksson har lyckats återinföra öring som leker naturligt i åländska vattendrag. Nu vill de engagera flera genom den nystartade Ålands fiskevårdsförening.

 
2006 planterade Pingo Eriksson och Torsten Fredriksson ut de första öringarna i några vattendrag på Åland. Tanken var att skapa förutsättningar för öring att leka och föröka sig i sin naturliga miljö och redan därpåkommande år kunde Eriksson och Fredriksson se resultat – öringar vandrade upp längs bäcken igen för att leka.

De har i sitt arbete med fiskevården hört berättelser om att öring har vandrat upp i bäckar på Åland på 40- och 50-talen. De tror att orsakerna till avbrottet kan vara att öringens naturliga lekmiljö förändrades på flera platser. Platser som tidigare höll vatten längre perioder av året torkar nu ut snabbare på grund av utdikning. Det kan leda till att öringens fortplantning misslyckas.

– Två saker är viktiga för att öringen ska kunna leka. Det måste vara fri passage och vattendraget får inte tömmas på vatten för snabbt, säger Torsten Fredriksson.

För snabbt utflöde ur vattendrag kan till exempel leda till bottenfrysning på vintern och då dör rommen. Öringen leker på hösten och ynglen kläcks på våren vilket gör dem beroende av vattenfyllda platser även på vintern.

Olika områden

En viktig lärdom som de har tagit med sig är att lokala öringsyngel kommer tillbaka än de öringar som fångas ute till havs, därför är det viktigt att välja en stam som rör sig mera lokalt. Dalälvsöringen som tidigare använts vid prägling är en mer långvandrande fisk vilket gör att den med större sannolikhet simmar längre från sin födelseplats. Pingo Eriksson och Torsten Fredriksson hämtade den utplanterade stammen från gotländsk öring, en stam forskare genom märkning har sett rör sig mer lokalt.

– Vi vill ju skapa ett fiskbestånd som gynnar oss lokalt på Åland och helst ser vi förstås att fisken stannar i närområdet. Det gör den i större utsträckning om vi kan ha naturliga lekplatser istället för bara odlad öring, säger Fredriksson.

Två av bäckarna har nu regelbundet återkommande öring som går upp för att leka och nu vill Eriksson och Fredriksson ta nästa steg.

Fiskevårdsförening

De har tillsammans med Thomas Strandvik startat en fiskevårdsförening som de hoppas ska föra arbetet vidare. Föreningens syfte är att förbättra och skydda fiskars lek- och uppväxtområden samt att verka för att ett hållbart fiske bedrivs.

De hoppas på flera medlemmar som vill engagera sig för öringens reintroduktion i de åländska vattendragen. De vänder sig också till markägare som tror sig ha en bra uppväxtmiljö för öring.

– Det är en fantastisk känsla att se fiskar som leker i bäcken och man vill kolla hur det går för lekplatsen varje år, säger Pingo Eriksson.

De har fått hjälp av landskapets yngelodling i Guttorp för att förädla den rom som skördas från öringarna och säger att fiskförädlingen i Guttorp framtida existens är nödvändig för deras satsning.

Nästa steg – elfiske

Nästa steg för föreningen blir att undersöka beståndens storlek genom elfiske. Hittills har de bara sett fisken återvända men vill nu ha ett mer vetenskapligt förhållningssätt att uppskatta hur många öringar som vattendragen producerar.

Föreningen vill också locka nya medlemmar genom att ordna öringssafari på hösten när fisken vandrar tillbaka.

– Första gången man ser en 4 kilos fisk som simmar i en liten bäck är något speciellt, säger Eriksson.

Öringens lekplatser ska ha ett ganska kraftigt strömmande vattendrag, ungefär 0,5 meter per sekund och det ska finnas en grusbädd där fisken kan gömma sin rom. Stenarnas storlek ska vara ungefär som mellan en golfboll och en tennisboll. Med mindre grus riskerar äggen att drabbas av syrebrist och inte utvecklas.

kommentar(er)