DELA
© Nya Åland

Skotten i Malmö skrämmer ålänningar

Sedan en vecka har Malmö skakats av dagliga skottlossningar mot personer med invandrarbakgrund, det senaste riktades genom balkongfönstret mot en hel familj.
Nyan har pratat med ett par åländska Malmöbor som inte längre känner sig trygga i staden.
Den ena ålänningen, en kvinnlig studerande i 25-årsåldern, föredrar att vara anonym. Sedan hon flyttade till Malmö förra året har det skett två skottlossningar på gatan där hon bor i stadsdelen Eriksfält.
Den första skottlossningen på hennes gata handlade om en man som skulle vittna i en rättegång kopplad till gängkriget mellan de så kallade M- och K-falangerna. Den andra skedde i tisdags, då blev en mörkhyad man beskjuten då han stod och väntade på bussen.
– Det kan verka fegt, men jag vill bara inte på något sätt vara förknippad med något av det där. Jag har det för nära inpå, säger hon.
Fem av det senaste årets oförklarliga skottlossningar kan nu med säkerhet kopplas till samma gärningsman, enligt uppgifter från Sydsvenska Dagbladet. Flera av dem har inträffat i området runt Eriksfältsgatan där den åländska studenten bor.
– Det är obehagligt, det känns verkligen som om man har det på sin egen gård. Jag söker hela tiden efter nytt boende, berättar hon.


Veckans snackis
Malmö har förändrats, konstaterar Sofia Chanfreau från Mariehamn. Chanfreau flyttade till Skåne för studier förra hösten och studerar nu på Författarskolan vid Lunds universitet, men hyr en lägenhet i Malmöstadsdelen Sorgenfri, nära centrum.
– Det är en skillnad mellan att bo här nu och förra året, det är inte bara de vanliga gängkrigen det handlar om längre. Förr tänkte man att det som hände inte berörde en så mycket, nu har det kommit närmare.
Trots den dystra nyhetsrapporteringen i veckan har hon rört sig ute som vanligt.
– Skottlossningarna har varit veckans snackis, det är klart. Hela stan pratar om det, det är en väldigt otrevlig snackis.
Sofia Chanfreau berättar att hon har börjat rycka till varje gång hon möter en ensam man på gatan, speciellt om hon är ensam.
– Det är inte roligt att märka att man reagerar så, men jag känner mig faktiskt rätt otrygg här just nu. Man undrar när och var och mot vem det ska hända nästa gång, även om man inte verkar höra till målgruppen för galningen. Det finns inte så mycket man kan göra för att skydda sig mot någon som har pistol.
Läs mer i papperstidningen!

Sara Othman