DELA
© Nya Åland

Obehaglig grannfejd i koloniträdgården på Espholm

Glåpord, fylleslag, hotbrev, polisanmälningar och otrevlig stämning. Så ser situationen ut för trädgårdsodlarna vid kolonilotterna på Espholm.
Två kolonilottsgrannar är ständigt i luven på varann och hotas nu av uppsägning.
– Han är sinnesrubbad, säger den ena.
– De uppträder hotfullt och skrämmer mig, säger den andra.
Kolonilotterna är till för att ge stadsborna möjlighet att odla lite grödor i en trädgård. De färgglada friggebodarna i området avslöjar att många också lever sommarstugeliv där ute. Lugn och ro och stillsamt påtande i jorden är väl vad de flesta förväntar sig av en sådan plats.
I dag är det långt ifrån verklighet på kolonilotterna i södra stan, trots att alla inblandade fridstörare säger att det enda de önskar är lugn och ro.
Uppmärksamma läsare av messpalten har redan kunnat följa med bråket ute på Espholm under några års tid.


Rädd för hämnd
Ett flertal ryggar krökta över kvickrot och annat ogräs skymtar här och där ute på kolonilotterna, men att hitta någon som vill uttala sig om bråket är inte det lättaste. De flesta skakar bara på huvudet och fortsätter rensa sitt ogräs.
– Nej, usch, det där vill jag inte prata om, säger en och fortsätter fylla hinken med vinbär.
– Jag vill inte diskutera det här, det kommer bara hämnd sen, säger en annan odlare, som efter löfte om anonymitet går med på att prata med Nyan.
– Jag brukar inte vara rädd för att säga vad jag tycker och framträda med namn, men det här är så minerat att jag inte riktigt vill ta risken. Det är ganska oberäkneliga människor det handlar om.
Han berättar att problemen började sedan den tredje personen, vi kan kalla honom Janne, dök upp. Janne och flickvännen, som i artikeln får heta Lena, kom ganska snart ihop sig med en av sina stuggrannar, ”Peter”.
– Peter är lite speciell, men det fungerade ändå ganska bra tills Janne dök upp. De två går inte alls ihop. De skriker och gapar åt varandra och skapar otrevlig stämning här. De flesta som är här vill ju påta i sin lilla täppa i lugn och ro utan att behöva lyssna på andras bråk.
– De häver i sig en del öl också, alla tre, och då grälar Janne och Lena ofta sinsemellan så stopporna ryker. Senast i lördags kom de hit med lådvis med öl och höll liv i luckan, säger han.


Pilsner till maten
Enligt Lena är det inte så farligt som man får det att framstå som.
– Om man grillar en köttbit måste man väl få ta sig en pilsner till maten? Och det där med lådvis med öl… Jag är ju miljövän, så jag brukar transportera saker i gamla ölkartonger istället för i plastlådor.
Att hon och sambon bråkar högljutt vill hon inte heller gå med på.
– Min sambo har tyvärr lite dålig hörsel och vi har tre lotter, så vill man höras måste man ju höja rösten lite. Det är inget konstigt med det, jag förstår inte att det skulle störa nån.

– Att vi skulle bråka är bara bullshit. Det händer väl att man blir lite högljudd ibland, men det betyder ingenting, säger Janne.


Grannarna flyttar
Grannarna verkar dock inte riktigt hålla med.
– Det hörs ofta bråk därifrån, men man får ju vara glad att de inte ger sig på oss andra. Peter däremot springer runt och stör, honom vet jag om flera som haft problem med. Jag har nog också fått mig en och annan släng av hans lynniga skopa, säger den ena odlare Nyan talat med, men poängterar samtidigt att han inte tar parti för någondera stridsparten.
Peter själv säger att han är rädd för att vistas ute på sin kolonilott.
– De beter sig hotfullt och skriker och väsnas, det är mycket obehagligt för oss andra. Där vill man ju ta det lugnt och koppla av. Nu åker jag bara dit och rensar bort det värsta ogräset och sen drar jag därifrån.
– Det känns tröstlöst. Vi är ju där för att odla och njuta av lugnet, men det kan man ju inte när det är så här, säger Lena.
– Han är inte riktigt frisk. Han skickar anonyma brev där han hotar anmäla oss, men vi har sparat alla och snart är det vi som överlämnar hela traven till polisen och anmäler honom i stället. Jag börjar bli förbannad på det här tramset, säger Janne.
Och det är det uppenbarligen fler som blivit.
– Det är flera som flyttat härifrån på grund av allt bråkande, säger mannen Nyan pratade med.
Alla verkar dock inte störas av bråket.
– Nej, det där är bara paller. Visst skriks och gapas det en hel del, men inte stör det mig. Folk är ju som de är, själv har jag större problem med mördarsniglarna som äter upp mina morötter, säger en kvinna som står och plockar krusbär en bit bort.

LINA ANTMAN