DELA
© Nya Åland

Många känner sig diskriminerade

30 procent eller 5.400 av 16-69-åringarna på Åland har upplevt sig diskriminerade. Det är i arbetslivet som den största diskrimineringen återfinns, visar en ny undersökning från Ålands statistik- och utredningsbyrå.
– Det här är en larmrapport, säger diskrimineringsombudsman Veronica Larpes-Papadopoulou.
Åsub har på uppdrag av Veronica Larpes-Papadopoulou undersökt om ålänningarna känner sig diskriminerade och på vilket sätt. Man har också granskat ålänningarnas kännedom om det rättsliga skyddet mot diskriminering.
Rapporten grundar sig på enkätsvar från 880 personer i åldern 16-69 år och dessutom ett 20-tal intervjuer. Att nästan en tredjedel anger att de upplevt sig diskriminerade är allvarligt, enligt Larpes-Papadopoulou.
– Det här är inte någon upplyftande läsning.

På arbetet
Den största delen anser sig ha blivit diskriminerade i arbetslivet. Nedsättande kommentarer förekommer ofta. 85 procent av de som har diskriminerats anger att det skett vid flera tillfällen.
Kvinnor och män upplever sig diskriminerade i nästan lika hög grad. Däremot skiljer sig deras upplevelser från varandra. Medan kvinnor diskrimineras på grund av kön, ålder och situationer vid köp av vara eller tjänst upplever sig män diskriminerade på grund av sitt språk, sitt ursprung och sina åsikter.
Diskrimineringen ser också olika ut för olika åldersgrupper. De unga lyfter fram sin ålder som orsak, de äldre sina åsikter och personer mitt i arbetslivet sitt ursprung, sitt kön och sina åsikter.
Varannan av personerna med annat nordiskt modersmål än svenska har upplevt diskriminering. I denna grupp är det de finskspråkiga som oftast känner sig utsatta. 57 % har svarat att de diskriminerats fler än tio gånger.

Vanligt bland unga
Ester Miiros har svarat för huvuddelen av utredningsarbetet och är också rapportens författare. Hon reagerar på att det är de unga som ofta känner sig diskriminerade.
– Det som förvånade mig är unga kvinnors reaktion. De upplever sig illa bemötta i stor utsträckning till exempel vid köp av vara eller tjänst.
Hon hoppas att rapporten ska resultera i att ålänningarna bemöter varandra med större tolerans och respekt.
– Det handlar om att tydliggöra mönster. Man kan inte ändra något som inte syns.
Om några år kommer en uppföljning att göras för att man ska kunna se om det skett en attitydförändring.

Få anmäler
Drygt hälften av ålänningarna vet att de kan vända sig till diskrimineringsombudsmannen, fackliga organisationer och jämställdhetsombudsmannen. Ändå drar sig många av de diskriminerade för att anmäla händelsen, visar undersökningen. Fyra av fem uppger att de är rädda för att uppfattas som besvärliga om de anmäler.
– I små samhällen vill man inte bli utpekad, menar Larpes-Papadopoulou som hittills haft ett 50-tal fall på sitt bord.
Hon kommer nu att arbeta för att skapa en attitydförändring.
– Att förebygga och informera är det viktigaste. Ett sätt är att ha arbetsmiljömöten där man diskuterar frågan.
Ett annat förslag är att göra handlingsrutinerna kortare vid en anmälan.
– Men ibland räcker det för den diskriminerade med en ursäkt.
Veronica Larpes-Papadopoulou hoppas att rapporten ska fungera som underlag för politiker och andra samhällsbyggare.
– Men det får inte bli ett slagträ i den politiska debatten inför valet. Det här är ett arbete som ska användas långsiktigt.

ANNIKA KULLMAN