Ledningen ville stänga av polisen
Det var graverande för polisen att han dömdes till straff för just jaktbrott eftersom trafikgruppen hade som specialuppgift att övervaka sjöfågeljakten. Därför räcker inte skriftlig varning, skrev polismästare Camilla Hägglund till landskapets tjänstedelegation i april 2008.
Månaden innan, i mars 2008, tog landskapets tjänstedelegation upp det disciplinära förfarandet mot polisen för första gången på anhållan av polismästare Camilla Hägglund.
Samma månad hade den äldre konstapeln dömts för att tillsammans med sin far ha skjutit fridlysta sjöfåglar. Straffet var 30 dagsböter, jaktförbud i ett och ett och ett halvt år och vapnet förbrutet till staten.
”Graverande”
I en komplettering som polismästaren gav till tjänstedelegationen i samband med det berättar hon att polisen, när brottet begicks, ingick i trafikgruppen som hade som specialuppdrag att övervaka sjöfågeljakten och hon såg det som graverande att han dömts just för jaktbrott. ”Med beaktande av detta bör inte varning anses som tillräcklig disciplinär påföljd utan ett skiljande från tjänsteutövning bör anses rimligt”, skrev hon och föreslog att polisen skulle stängas av i 1-3 månader..
Tjänstedelegationen sköt den gång upp behandlingen i väntan på att domen skulle vinna laga kraft. Det skedde först hösten 2009 när Åbo hovrätts dom, likalydande som tingsrättens, vann laga kraft.
Till mötet som hölls i december i fjol kallades överkommissarie Lars-Ole Styrström och polisen. De hördes skilt för sig av delegationen.
Planerat brott
Överkommissarien berättade enligt det offentliga protokollet att polisens ledningsgrupp omfattade förslaget om skiljande från tjänsteutövning under en månad. Ledningsgruppen ansåg att en varning inte räckte ”med tanke på brottets karaktär” – brottet var planerat och polisen visste var jaktkontroller skulle utföras eftersom han själv varit med och planerat tidpunkter och och ställen för kontrollerna. Ledningsgruppen påpekade också att brott med vapen bedöms hårdare.
När polisen hördes undrade han först om tjänstedelegationen kunde inleda disciplinärt förfarande i hans fall eftersom han dömts till straff och det hade gått två och ett halvt år sedan brottet begicks.
Flera i båten
Han berättade att han dömts för jaktbrott men aldrig erkänt, utan hade hela tiden nekat till att han var skyldig. Det var flera personer med i båten, påpekade han enligt protokollet, och han hade utnyttjat sin rätt att inte berätta allt. Som polis har han heller ingen skyldighet att ange någon.
Han berättade också att det varit en jobbig tid och att han varit omplacerad internt, något som han upplevt som en intern bestraffning. Han hade nekats att gå vissa kurser och tycker sig ha blivit hårdare behandlad än andra poliser som misstänkts för brott.
Polisen såg det som självklart att en polis ska uppträda klanderfritt och ansåg att han var skyldig landskapsregeringen en ursäkt eftersom han brutit mot stadgandet om hur en polis ska uppträda.
Han hade informerats om polismästarens förslag om avstängning. Själv hade han fått uppgifter från fastlandet att 30 dagsböter oftast gett högst en varning, även när det gällt högre tjänstemän inom polismyndigheten.
”Fått lida mycket”
Polisen hade en kollega med som biträde på mötet. Kollegan ansåg att polisen redan hade fått lida mycket eftersom hans fall flera gånger förekommit i tidningarna. Jakten var tidigare tillåten, det handlade inte om brott mot liv eller hälsa, polisen var inte berusad och det handlade inte heller om misshandel, sa kollegan och ville att tjänstedelegationen skulle fundera på hur mycket polismyndighetens anseende i själva verket hade skadats. Polisen har inte dömts till straff tidigare.
Polischef Björn Anderssons utredning visade att inrikesministeriet inte har någon praxis för disciplinära straff och att det är första gången på Åland som en polis får ett sådant.
Tjänstedelegationen förordade skriftlig varning – inte skiljande – i sitt utlåtande, med motiveringen att jakten hade varit planerad, att domstolarna hade bedömt jakten som grov och att polisen hade ingått i den grupp som skulle övervaka sjöfågeljakten. Delegationen motiverar inte varför man valt den lindrigare formen av bestraffning.
