DELA
© Nya Åland

De räddade ryska barnen

Tidigt i söndags morse gick två åländska sjöbevakningschefer ombord på Viking Lines Mariella och tog hand om tre ungdomar, sannolikt offer för människohandel, och förde dem i säkerhet till sjöbevakningsstationen på Lotsberget.
Ungdomarna reste ensamma och skulle till Stockholm där någon väntade på dem.
– Nu är de i trygghet, säger områdeschef Timo Hissa.
Det var han, biträdande gränsbevakningschefen Gunnar Silander och en tolk som gick ombord vid halv fem-tiden på måndagsmorgonen och tog hand om de tre ungdomarna i åldern 15-16 år, två flickor och en pojke. Enligt uppgift kom de från Ryssland och steg ombord på fartyget i Helsingfors på söndagskvällen.
– Tipset om att de tre minderåriga fanns ombord och att de sannolikt var offer för människohandel fick vi från Östra Finlands gränsbevakningssektion. Det blev vår uppgift att se till att de fördes i trygghet, att de fick skydd och omvårdnad.
Kontakt togs genast med barnskyddsmyndigheterna i Mariehamn. Tillsammans kom man överens om att ungdomarna skulle övernatta i sjöbevakningsstationen på Lotsberget. Två av personalens övernattningsrum ställdes i ordning för dem.

I tingsrätten
På måndagen togs kontakt med tingsrätten som konstaterade att ungdomarna behövde omhändertas och slussas vidare till fastlandet där man byggt upp behandling enligt ett särskilt handlingsprogram för människohandelsoffer.
Där får de skydd, där får de träffa specialister som intervjuar dem under en längre tid och där får de stanna tills den brottsutredning som pågår är klar. Utredningen sköts av Finska vikens sjöbevakningssektion med bistånd från Ålands sjöbevakningsområde. Brottsmisstankarna riktar sig mot de misstänkta människohandlarna.
– De stannade här i två nätter. På tisdagskvällen åkte de tillbaka till fastlandet, berättar Timo Hissa.
Han vill inte berätta var de befinner sig nu.
– Det här är allvarliga saker och vi har att göra med grova brottslingar. Det allra viktigaste är att barnen är trygga där de befinner sig.

”Mådde inte bra”
I vilket skick var ungdomarna?
– De mådde inte bra. Men deras tillstånd började förbättras under den tid de var här.
Hur reagerade de på omhändertagandet?
– Det var svårt att få någon information av dem.
Lagstiftningen i Finland angående människohandel är ganska ny – den har bara två år på nacken. Därför var det nu första gången som åländska sjöbevakare gjorde en handgriplig insats för att hindra människohandelsbrott.
Timo Hissa har erfarenhet av liknande brottslighet från sina tidigare jobb inom det finländska gränsbevakningsväsendet. Hans erfarenhet är att människohandel inte enbart handlar om sexuella ändamål – det kan också handla om billig arbetskraft eller annat.

Schengen bromsar
En grov uppskattning är det ombord på att varje passagerarfartyg finns flera tiotal personer som är ute i oärliga avsikter. Men i och med Schengen-avtalet finns det egentligen inga gränser mellan medlemsländerna, och därför är det inte svårt för människohandlare och andra brottslingar att slinka genom det allt glesare nätet. Schengen utvidgas vid årsskiftet till ännu fler länder, vilket åtminstone teoretiskt sett innebär ännu större maskor.
Timo Hissa ogillar generell misstänksamhet mot exempelvis bilar med utländska nummerplåtar och anser inte att den slumpvisa kontrollen bör utökas.
– Det som ger resultat är att myndigheterna i olika länder och olika regioner samarbetar. Och förstås att vi har resurser att ingripa. De resultat vi kan visa korrelerar med de resurser vi har.
En bra sak är, säger han, att lagstiftningen nu är uppdaterad.
– Nu gäller det bara att jobba efter den.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax