ÅMHM hittar ofta fel i säkerhetsrutinerna
Badstränder, hopptorn, gokart, klättring och gamla ruiner. Allt detta hör sommaren till och allt detta innebär säkerhetsrisker för besökarna.
Och det är den som tillhandahåller en aktivitet som är ansvarig.
I april kom ett prejudikat från högsta domstolen. För några år sedan dog en flicka då hon föll ner från en mur vid fästningen Sveaborg utanför Helsingfors. Föräldrarna krävde skadestånd av staten, som upprätthåller Sveaborg, och Högsta domstolen kom fram till att staten är ansvarig.
Trots att Sveaborg gratis för besökarna. Trots att området är mycket stort och parkaktigt. Och trots att det fanns varningsskyltar på informationstavlorna.
På Åland är det lätt att göra en jämförelse med Bomarsund. Vad skulle hända om det inträffade en olycka där? Är landskapets ansvarigt?
– Det här är ett prejudikat som antyder det, säger i alla fall Mia Westman vid Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
Action
Hon är ändå mest orolig för alla de aktiviteter som innehåller något moment av action.
– Enligt konsumentsäkerhetslagen är den som erbjuder en tjänst ansvarig för säkerheten. Alltid. Det räcker inte att sätta upp en skylt om att man gör något på eget ansvar.
Däremot har kunden ett ansvar att följa de säkerhetsinstruktioner som ges.
Tillsammans med Mia Westman tar Nya Åland en (ytlig och informell) titt på Pommern som får godkänt betyg. Plus i kanten blir det för stabila räcken med skydd också längst ner där små barn annars kunde trilla igenom. Pommern är ett museum och här kan man därför acceptera att det finns vissa inslag som inte skulle accepteras i exempelvis en lekpark, konstaterar Mia Westman. Trots att säkerheten verkar vara god måste föräldrarna förstå att barnen inte kan springa omkring hur som helst.
Men ÅMHM hinner bara inspektera ett fåtal attraktioner varje år.
– Det är ett övermäktigt jobb. Vi måste koncentrera oss på de ställen där riskerna är störst. Pommern som vi tittade på skulle jag knappast prioritera annars. Störst är riskerna då det finns någon form av aktivitet i anslutning till vatten, höga höjder, motorfordon, höga farter eller brandrisk.
Skyddsutrustning
I år har ÅMHM tittat på simhallarna och gokartbanan. I fjol inspekterades lekplatserna, skateparken och ridtjänsterna. Cirkusen och tivolit inspekteras varje år. Nästa år står antagligen äventyrsentreprenörerna på tur.
– Gokartbanan har jag själv varit och tittat på. Jo, man tänker på säkerheten och banan är utformad enligt alla konsters regler, men förarnas skyddsutrustning var bristfällig och det har vi bett dem åtgärda. Sen fanns det vissa brister i dokumentationen.
Det sistnämnda är ett mycket vanligt fel. Ofta har aktivitetsarrangörer god koll på hur säkerheten tryggas i praktiken, men det krävs också att det finns skriftliga instruktioner om hur man handlar vid en eventuell olycka.
Huvudhål
I fjol inspekterades 26 lekparker på Åland. En av de vanligaste bristerna var dåligt underhåll av lekredskap och fallunderlag.
– Håligheter och nät skall man se upp med. De får inte vara mellan nio och tjugotre centimeter stora, för då finns det en risk att barn sticker in huvudet och fastnar.
Överlag är dialogen mellan tillsynsmyndigheten och alla de som erbjuder någon form av aktivitet inte så stor. Det är få som hör av sig och vill ha råd om hur säkerheten skall ordnas. Det är synd, tycker Mia Westman.
