DELA
© Nya Åland

Vindkraftsfrågans behandling väcker oro för demokratin

Efter höstens kalabalik verkar vindkraftsstödet trots allt omfatta också Åland. Det är välkommet och viktigt, men resan hit förskräcker.
Efter mötet i fredags framstår det som klart att Åland trots allt kommer att vara en del av stödsystemet för vindkraft när pengarna nu ska delas ut. För Ålands del står cirka 78 miljoner euro på spel, så det är en icke oväsentlig fråga för landskapet och vindkraftsbolagen.

Redan under den förra riksdagen och regeringen beslöts att Åland skulle vara en del i stödsystemet, men i höstas kom plötsligt nya besked från finanspolitiska utskottet. Där ställdes krav som Åland omöjligen skulle kunna uppfylla i tid, och om man missade deadlinen skulle stödet utebli.

Men så kom då mötet i fredags där Ålandsminister Anne Berner, som fått frågan tilldelad sig av arbets- och näringsminister Olli Rehn, ledde ordet. Kontentan var att man underkände utskottets beslut, Åland ska vara en del av systemet. Än är inte avtalet helt och hållet i hamn, detaljer återstår fortfarande, men om inte ministrarna i regeringen Sipilä internt börjar bråka lär Åland omfattas av stödet.

Så långt allt gott, men behandlingen av frågan väcker en rad frågor. Frågor som ytterst handlar om hur den finländska demokratin faktiskt mår.

Såväl den åländske riksdagsledamoten Mats Löfström som vicelantrådet Camilla Gunell har givit uttryck för att det är tjänstemän på ministeriet som förhalat och trilskats när det gäller stödet till åländsk vindkraft. Trots att det politiska beslutet var taget valde tjänstemännen att förorda ett nytt beslut vars krav alla visste var omöjligt för Åland att uppfylla.

När Ålandsministern nu ändrade beslutet från i höstas kan man inte tolka det som annat än en näsknäpp för tjänstemännen. Det var på tiden, men nu måste också regeringsledamöterna se till att inte ytterligare käppar sätts i de åländska vindmöllorna.

Det är likväl oroande att Camilla Gunell i Nya Åland i går uttryckte följande:

– Åtminstone har vissa politiker satt ned foten. Vår förhoppning är att de är tillräckligt många och tillräckligt starka.

Bara det att det finns ett tvivel över huruvida tjänstemännen faktiskt kommer att följa de direktiv de fått från den politiska makten är djupt problematiskt. Inte kanske i första hand för vindkraftsfrågan, förhoppningsvis blir den definitivt löst redan i januari, utan för demokratin.

Politiker är valda av folket för att föra folkets talan och styra riket. Tjänstemännen är politikernas verktyg för att förverkliga de visioner och beslut som politikerna beslutar om. Om tjänstemännen då tar frågor åt ett helt annat håll, helt går emot det som de folkvalda beslutat har vi inte längre demokrati – och då är Finland riktigt illa ute. För medborgarna har ingen aning om varför tjänstemännen väljer detta, vad de har för agenda.

Att Juha Sipilä valde att ha blott fjorton ministrar i regeringen, och därtill skar ned antalet politiskt tillsatta medarbetare i ministerierna, har gjort att den politiska makten står i underläge mot tjänstemännen. Det behöver inte vara någon fara, de allra flesta tjänstemän följer förstås de direktiv som de folkvalda ger. Men i vindkraftsfrågan har obstruktionerna blivit så många genom åren att det inte går att blunda för dem.

Måtte nu fredagens besked innebära att frågan en gång för alla är löst. För Ålands skull, för förhållandet mellan riket och Åland och för miljön.