DELA
© Nya Åland

Vi måste värna om debattklimatet

Yttrandefrihet och en fri debatt hör till fundamenten för vår demokrati. Men när person blir viktigare än sak, när det politiska spelet skapar större rubriker än sakfrågorna, är vi ute på djupt vatten.
Hur står det riktigt till med debattklimatet på Åland?

“Det finns anledning för alla att fundera över rådande debattklimat”, skriver lantråd Katrin Sjögren i torsdagens Nya Åland. Detta i samband med de hårda ordväxlingarna mellan Ålands Framtid och minister Nina Fellman.

Lantrådet har en poäng.

Den politiska debatten i lagtinget, på insändarsidorna, i kommentarsfälten på Facebook, emellan regering och opposition eller bland de engagerade i samhället ska få lov att flöda. Oliktänkare ska få mötas på lika villkor och med samma möjligheter till att komma till tals.

Det ska få vara högt till tak. Man får bli arg. Politik är på liv och död. Hur vårt samhälle utformas ska inte vara en ljummen kamp.

Men när debatten handlar om enskilda individer och deras personligheter, om personangrepp istället för sakfrågor och när konspirationsteorier får utrymme i den offentliga debatten – ja då är vi alla förlorare. Det är omöjligt att bygga ett gott debattklimat på osakligheter och misstänkliggöranden.

Mardrömsscenariot bjuder Amerikas förenta stater på.

Respekt för våra politiska motståndare får inte bli en bristvara. Inte heller ska politikerna komma undan med att förbise fakta för att göra politiska poänger.

Många förundrades över minister Fellmans svar på Ålands Framtids insändare. Personligen förundras jag över hur stort utrymme replikskiftet fick. Särskilt då fokuset enbart har legat vid minister Fellmans svar utan att vidröra de osakliga beskyllningarna Ålands Framtid bjöd på i sin insändare.

Medierna har här ett stort ansvar. Sveriges Radios Ekot och Sifo genomförde i november en undersökning om hur partier och politiker syns i svensk media. Skandaler och det politiska spelet är det som dominerar, både i traditionella medier och på sociala medier.

När medier väljer att fokusera på det politiska spelet kommer sakfrågorna i skymundan och frågan är om det verkligen är i samklang med majoriteten av läsarnas intresse.

Genom att ge det politiska spelet stora rubriker kan medier underblåsa och förstora skeenden och således påverka debatten. När spelet får mer utrymme än sakfrågorna riskerar det att bli svårare för väljarna att följa med och utvärdera samhällsutvecklingen.

En sådan utveckling måste vi försöka stävja. Att inte låta den som skriker högst och är argast få styra, särskilt om denna saknar faktaunderlag. Politisk pajkastning kan skapa slagkraftiga rubriker, men är inte vad samhällsdebatten eller utvecklingen tjänar på.

Det måste medierna och de politiska journalisterna ta ansvar för.