DELA
© Nya Åland
Foto: Pressbild/Jörgen Hildebrandt

Världen behöver fler possibilister

Entusiastisk och pedagogisk. När datans rockstjärna Hans Rosling föreläste lyssnade världen.

Hans bortgång i en ålder av 68 år är inte enbart en förlust för forskarvärlden utan också för folkbildningen.
I en tid då man knappt kan öppna en tidning, titta på tv eller surfa på nätet utan att mötas av rapporter om smältande polarisar, ett kraschande välfärdssystem, högerextremism, antibiotikaresistens, kärnvapenkrig eller något annat hot mot mänskligheten visade Rosling att världen de facto blivit mycket bättre om man intar ett lite längre perspektiv.

Det gjorde han genom att inte bara visa en ögonblicksbild av var vi befinner oss i dag utan att med sina färgglada grafer, bollar och kuber peka ut hur utvecklingen skett de senaste decennierna. Världen har faktiskt blivit en mycket bättre plats sedan andra världskriget.

Hans Rosling kallade sig gärna possibilist för att understryka att han är den som ser vad som är möjligt. För att se vad som är möjligt måste man ha uppdaterad kunskap, inte den som man fick vid skolbänken för flera år sedan. Roslings fasta devis var att om människor får ökad tillgång till kunskap och förståelse för vad som händer med världen så kommer människor fatta vettigare beslut.

Han om någon borde veta, under sitt liv ska han ha besökt 126 länder. Att kunskap är makt är sällan så tydligt som när man ser bollarna glida iväg i hans grafer.

Världen blir ändå inte en bättre plats automatiskt. Mycket arbete återstår. Men ser man på Roslings grafik ser man också att det faktiskt blir bättre om man har högt ställda mål och orkar arbeta för dem.

Vikten av forskning som främjar folkhälsan förstod Rosling tidigt. Han drabbades av cancer i 30-årsålder och fick också Hepatit C som ung.

Flera av hans upptäckter har kommit att ha stor betydelse för människor runt om på jorden. Han var inte heller sen med att anamma ny teknik för att nå så många som möjligt. Miljontals människor har sett hans föreläsningar på nätet.

Nyligen rapporterade svenska medier om hur Roslings tweet från 2011 kan komma att förbättrat livskvaliteten för hundratusentals människor. Tweeten, som gick ut på att många barn i framförallt utvecklingsländer lider av anemi, skrev Rosling efter att svenska forskare visat att nyfödda barn vars navelsträng klipps först efter tre minuter löper en betydligt mindre risk att drabbas av järnbrist som kan leda till blodbrist i jämförelse med barn som avnavlats direkt.

Nu har svenska forskare testat metoden i Nepal, där 80 procent av barnen lider av anemi. Resultaten är positiva.

Även om Roslings upptäckter och forskning har haft en betydande inverkan på folkhälsan är hans folkbildande insats ännu större. För när Rosling föreläste gjorde han det inte bara för sina forskarkolleger. Hans arbete påminner också om hur enormt viktigt det är att forskare öppnar upp sin forskning för allmänheten och för politikerna som sitter på pengarna till forskningen.

Mycket av den viktiga forskning som görs i dag öppnas aldrig upp för allmänheten. Om allmänheten inte har en förståelse av forskningens betydelse sjunker tröskeln för att skära i forskningsresurserna.

Rosling kritiserade ofta medierna för att endast förmedla bara en liten del av det som händer i världen. Extra dåliga är vi journalister på att berätta om de långvariga, positiva trenderna som att allt fler flickor får gå i skola, barn får livsviktiga vacciner och att allt flera människor har elektricitet hemma. Det är berättigad kritik. Medierna borde bli betydligt bättre på att se långsiktiga trender i samhället. Fast allt kan inte vara mediernas fel. Människor behöver också ta till sig litteratur, bildning, samtal för att förstå världen.

Sedan beskedet om Roslings bortgång kom har många skrivit att han försvann i en tid när vi hade behövt honom som mest. Hans förmåga att spräcka gamla fördomar var imponerande. Som hans son konstaterar; Hans Rosling må ha gått bort, men både drömmen och arbetet för en faktabaserad världsbild lever kvar.