DELA
© Nya Åland

Välj kandidat, välj parti välj regering och framtid

Ett lantrådsval. Ett partival. Ett regeringsval.
Det är egentligen vad vi, väljarna, ska göra på söndag, de som inte redan gjort sitt val förstås.
Åländska val är till stor del personval, och därför satsar partierna mycket brett när de rekryterar sina kandidater. Den som passar en eller två kandidater ger ändå en eller två röster, även om den personen inte har en chans att komma in.
Är man intresserad av och följer med den åländska politiken har man ett visst hum om vilka som kommer in i lagtinget, och det är de personerna som egentligen får rösterna, det partiets partiordförande stärks som lantråds- eller ministerkandidat, och den regeringskonstellation partiet helst ser får ökad konkurrenskraft i huggsexan efter valet.

Låter det beräknande? Visst, det är precis vad det är och ska vara. Du kan, genom din röst, inte bara ge ditt stöd till en person du gillar. Du ger också ditt stöd till något större, till en fortsatt utveckling i en viss riktning eller till ett nytt alternativ.

Se bara på lantrådsfrågan.
Traditionen på Åland talar starkt för att partiordförande i ett av de två stora partierna i lagtinget kniper lantrådsposten. Viveka Eriksson eller Harry Jansson.
Liberalerna har lyft fram Viveka Eriksson som ”vårt lantråd”, väl medvetna om att det både i centerleden och utanför dem finns en tveksamhet kring Harry Jansson som lantråd. Han har inte erfarenheten från tidigare landskapsregeringar, är inte en upräglad lag- och ledartyp, och är minst sagt kontroversiell hos många väljare sedan sin utflykt i Ålands framtid.

Viveka Eriksson kan i dag luta sig tillbaka mot en historia av topposter i åländskt politik, och det finns många väljare som tycker att hon inte gjort bort sig på lantrådsposten. Ett tryggt val alltså, en fortsättning.
Det intressanta är att även Socialdemokraterna med partiordförande Camilla Gunell nu gett sig in i lantrådsstriden, med samma kaxighet som hittills präglat hela sosse-kampanjen. För ett parti med bara tre mandat i lagtinget just nu är det en stor tugga att ta, även om man känner medvind i opinionen. Får partiet det stöd man hoppas på är hon definitivt att räkna med.

Det är ovanligt med ett minoritetslantråd, men saknar inte motstycke med rätt person och partikonstellation i regeringen. Roger Jansson var lantråd för Frisinnad samverkan 1995-99, trots att Centern var det största partiet.
De övriga partiernas ordföranden har åtminstone inte ännu annonserat några anspråk på lantrådsposten, även om man förmodar att ingen skulle tacka nej.

Ett regeringsval är det definitivt också, även om blocken och konstellationerna inte går att förutse så som man kan göra i den svenska blockpolitiken. Ser man på finländsk praxis kan ju i princip vilka partier som helst regera med varandra, och det är ingen partiledare som gått med på att ge några preferenser utöver det diplomatiska ”det är valresultatet som avgör”.
Bakom kulisserna finns ändå indikationer.
Liberalerna och Moderaterna har kommit osedvanligt bra överens på sistone, och Liberalerna har under denna mandatperiod rört sig klart högerut.
Centern och Liberalerna är trötta på varann efter en bråkig mandatperiod, och skulle gärna slippa regera tillsammans.
Mellan Centern och Socialdemokraterna finns ett gammalt samförstånd, och både Obunden samling och Moderaterna är ivriga att komma med i nästa regering.

Du som röstar, rösta med hjärtat, men se till att den kandidat du röstar på företräder ett parti som tycker samma sak. I ett åländskt val är det inte en självklarhet.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax