DELA
© Nya Åland

Våld och död – men världen blev friare 2011

2011 går till historien som ett händelsernas år, både lokalt och internationellt.
Den började redan i januari, den arabiska våren. Det var då folket i Tunisien rester sig mot diktatorn Ben Ali. Men till skillnad från gängse revolutionshistoria var det inte vapen som kastade ut Ben Ali, och sedermera flera andra diktatorer, utan modern teknologi. 2011 var nämligen inte bara året då de förtryckta i Tunisien, Egypten, Libyen, Syrien och flera andra länder reste sig mot sona förtryckare. Det var också året då sociala medier fick sitt genomslag som ett verktyg i demokratins tjänst.
Med Facebook och Twitter organiserades demonstrationer. Med sociala medier fördes budskapet blixtsnabbt inte bara mellan demonstranterna utan också världen över. Vi som på avstånd följde vågen av frihetssträvan i arabvärlden kunde logga in på våra datorer och telefoner och i realtid följa händelserna via text, bild och film.
Om vi inte förstått det tidigare så förstår vi det nu; sättet för världen att kommunicera har förändrats i grunden. Och därmed har världen blivit ytterligare lite mindre.

Via telefonsamtal, sms och sociala medier fick vi också ta del av ondskan mycket närmare oss. Allt medan Anders Breivik gick runt på Utøya och spred död i främlingsfientlighetens namn skickade skrämda ungdomar meddelanden och bad om hjälp eller tog avsked till sina kära.
Ännu i dag, ett halvår efter terrorattentatet i Norge, är det svårt att hålla tårarna tillbaka när man tänker på hur de måste ha känts sig där i skogen eller bakom klippblocken när de hörde den kalla mördaren avlossa sina kulor. Till våren ska Breivik ställas inför rätta i Oslo och minnena rivs upp på nytt. Men Norges statsminister, Jens Stoltenberg, har agerat som en sann statsman i tragedien – samlande, varm och omhändertagande.

2011 blev ett svart år för ondskans män i världen. Usama bin Laden blev dödad – eller mördad – av amerikanska soldater och en tioårig jakt fick sitt slut. Två av världens stolligaste och grymmaste diktatorer, Muammar al-Gaddafi och Kim Jung Il mötte båda liemannen. Den förra sköts till döds av det folk som han in i det sista menade älskade honom och hans styre, den senares död orsakade masshysteri i Nordkorea.
I Libyen ser det ännu ut som att revolutionen kan leda till demokrati. Övergångsrådet arbetar med att skapa en grundlag, sedan ska allmänna val hållas. Vi hoppas alla att Libyen, som tack vare oljetillgångar är ett rikt land, kan visa vägen mot öppenhet, frihet och demokrati i området. Om Kim Jung Ils frånfälle ändrar något i det hermetiskt tillslutna Nordkorea är dock mer osäkert.

Här på hemmaplan fick vi en ny regering under ledning av Camilla Gunell efter att det största partiet, Centern, avsagt sig rätten att ta hand om lantrådsposten. Den nya regeringen har satt hög fart och under 2012 får vi se hur samarbetet mellan de fyra partierna står sig när de större prövningarna kommer.
För kommer, det gör de. Under 2011 har Europeiska Unionen skakat i sina grundvalar när land efter land dragits in i euro-krisen. Största syndaren är Grekland, men allt för många av euro-länderna har levt över sina tillgångar. Frågan, som känns långt från sin lösning, är hur stort tålamod de andra länderna har med att pumpa in miljarder för att stötta de krisande länderna. I dagsläget talar inte mycket för att Euron ska överleva 2012, men har Europa råd att låta valutan falla?
Oavsett om vi kommer köpa nyårsskumpan i euro eller mark nästa år kommer krisen att sätta sina spår också här, och regeringen Gunell gör bäst i att hålla i slantarna för kommande utmaningar.

Trots all ond bråd död, naturkatastrofer (minns jordbävningen och kärnkraftsolyckan i Japan) och våld – vi går från 2011 med hopp om en friare värld.
Låt oss hoppas att även 2012 slutar på samma sätt.
Gott nytt år!

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax