DELA
© Nya Åland

Vad vi kan lära oss av britterna

Storbritanniens långa erfarenhet av terroristgrupper ger resten av Europa värdefull kunskap om hur vi kan bekämpa våldsamma grupper.
Ett år efter terrorattentatet i Bryssel drabbas London. En tragisk händelse där oskyldiga människors liv släckts.

Våra band till Storbritannien är starka. Alla har sett Big Ben, de flesta känner någon som är London just nu och många av oss har besökt landet. Precis som Paris och Eiffeltornet.

Ändå är mediebevakningen inte lika intensiv som den varit vid andra terrordåd de senaste åren. Mindre än ett dygn efter attacken hade flera finländska och svenska sajter petat ner nyheten i på sin sajt.

Håller vi på att vänja oss vid terrordåd i Europa? Hittills har fem människor, inklusive den misstänkte, mist livet i attacken. Många fler är skadade. Men storleksmässigt går det alltså inte att jämföra onsdagens händelser med dåden i Paris, Nice eller Bryssel.

Men det handlar inte om att vi vant oss. Det handlar bland annat om britternas sätt att hantera situationen. De har varit med förr. På 1970-talet och 1980-talet genomförde irländska IRA flera dåd där hundratals oskyldiga dog. 1988 miste 259 personer sitt liv i Lockerbieattentatet. Och bombattentatet i tunnelbanan sommaren 2005 omkom över 50 personer och 700 skadades.

Den decennier långa kampen mot terrorismen har gett Storbritannien viktig kunskap som saknas på andra håll i Europa. Som Katrine Marçal konstaterar i Dagens Nyheter: “Storbritannien känner de krafter som vill skuldbelägga religiösa eller nationella grupper för vad våldsamma fanatiker gör i deras namn.”

Den här gången var gärningsmannen ensam. Men allt tyder på att han har en flock och ett sammanhang som inspirerat honom, precis som andra som radikaliseras i extrema rörelser.

I dag har Storbritannien en av världens bästa säkerhetstjänster, MI5. Under gårdagens gjordes flera tillslag och flera personer greps av Scotland Yard. I jämförelse med de franska och belgiska poliskollegorna är det snabbt marscherat.

Vapenlagarna är också stränga. Det gör det svårare för terrorister att organisera sig och utförda välplanerade attentat. Säkerhetstjänsterna har blivit bättre på att plocka upp signaler. Nu var gärningsmannen ensam, beväpnad med en bil och två långa knivar. Offren kunde ha varit betydligt fler om mannen utrustat sig med automatvapen.

I den brittiska pressen har rapporterat mycket, men det har inte varit lika nattsvart. Fokus har legat på offren; polisen, läraren, mamman, snarare än den misstänkte terroristen. Terroristens budskap ska inte få dominera bevakningen.

På grund av den långa och gedigna kunskapen Storbritannien byggt upp under decennier är nu av högsta vikt att det brottsbekämpande samarbetet mellan Storbritannien och EU fortsätter fast Storbritannien lämnar EU. Om brottsligheten är gränsöverskridande måste myndigheternas samarbete också vara det.