Terroristjakten i Sverige ger skäl till eftertanke
Från guldstjärna och beröm till platt fall och fiasko.
De senaste dygnens terroristjakt i Sverige ger en hel del skäl till eftertanke.
I efterdyningarna av attackerna i Paris ökade nervositeten hos polisstyrkor över hela kontinenten. Av förklarliga skäl.
Efter ett par dagar hade den svenska säkerhetspolisen fått uppgifter om att en terrorattack i Sverige var nära förestående och höjde därför graden på hotskalan till fyra av fem, så högt har det aldrig varit tidigare.
Ett rikslarm för eftersökning av en misstänkt IS-terrorist gick ut och snart hade polisen läckt både namn och bild till media. Tidningarna var snabba med att publicera. En 22-årig man från Irak namngavs och en dålig bild på en skrattande ung man spreds till miljoner läsare på nyhetssajterna.
Blott 20 timmar senare var han gripen, i Boliden av alla ställen. Specialpolis slog till, fången fördes snabbt i flyg till Stockholm för förhör. Berömmet haglade från alla håll. Statsministern gratulerade polisen, polischefen själv delade ut guldstjärnor till sin personal. På Facebook upphöjdes Säkerhetspolisen, Säpo, till nationalhjältar.
Men rätt snart började tveksamheter anas. Varför hade en terrorist sitt eget namn på dörren där i Boliden utanför Skellefteå? Varför hade han en öppen facebooksida i eget namn? Han gillade till och med den lokala matbutiken i det sociala mediet.
I går släpptes han så och friades från alla misstankar. Om det finns ett terrorhot mot Sverige (hotnivån ligger kvar på fyra) så är det någon annan som planerar det.
Kvar står nu bara en 22-årig flykting från kriget i Syrien och Irak, en ung man som flytt hotet från IS för att söka säkerhet och framtid i det kalla Norrland.
Kvar står en ung man vars ansikte och namn för alltid är förknippat med terror, på grund av Säpos felaktiga uppgifter, på grund av polisens snabbhet i att läcka information och på grund av att ett antal medier allt för snabbt och med allt för lite eftertanke spred uppgifterna. Ett liv som redan drabbats av vår tids största ondska drabbades nu av ivriga publicister och poliser.
Det hade krävts mer eftertanke då. Medierna är inte poliser och ska inte göra polisens jobb. Bara för att polisen går ut med en efterlysning ska inte media publicera den. Vi har vårt pressetiska regelverk att följa, och det dikteras inte av varken polisen eller hotnivån mot samhället.
Samtidigt är det viktigt att tänka efter också nu, när åsiktslavinen går åt andra hållet och pekar finger åt Säpo och medierna.
Till Säpos försvar kan man konstatera att det är inte lätt att lägga pussel i den störtflod av information, riktig och felaktig, som säkerhetstjänster efter Paris översköljs av, och polisen bör ta det säkra före det osäkra.
Det är inte heller alltid lätt att vara utgivare och ta beslut i namngivningsfrågor. Men man ska alltid vara försiktig, alltid tänka ett varv extra.
I går, i eftertankens kranka blekhet, startade också diskussionen om medias agerande i fallet. DN beslöt att stryka 22-åringens namn ur alla publicerade artiklar. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson förklarade på sin blogg att beslutet att namnge var solklart i torsdags, men nu hamnat i annan dager.
Det är inte lätt, men bör vara ett underlag till en vidare diskussion i den snabba publiceringens tidevarv. Begreppet ”allmänintresse”, som i Sverige är det som avgör om det är rätt att publicera eller ej, har förändrats med tiden. I dag publiceras namn på allt fler brottsmisstänkta före dom. Och ibland när polisen vill att det ska publiceras, som i förra veckan.
Där bör debatten ta sin utgångspunkt.
