DELA
© Nya Åland

When you´re a stranger

Udda människor dras till mig. Framför allt, av någon outgrundlig anledning, när jag är på resande fot.
När jag för ett tag sedan klev på båten mot Sverige såg jag en man som inledde sin färd med att köpa en miniflaska vodka och till det mineralvatten.
Jag anade att jag förr eller senare skulle behöva snacka med honom.
Så blev det också.

När jag satt och pillade på mobilen kom han ut från rökrummet och frågade om det var okej att han satte sig vid samma bord som mig.
– Ja visst, det går bra, sa jag och tänkte att det kunde vara skönt med lite sällskap eftersom jag reste själv.
Jag är lite av en social kameleont. Min nyckel för att passa in i såväl herrgård som kvart är att försöka hitta gemensamma nämnare. Något att hänga upp konversationen på.
Den här herren var från ett land där fotbollen är stor. Jag, som jobbar som sportreporter, tänkte direkt att här har vi något att snacka om. Så jag frågade honom:
– Följer du något fotbollslag?
Han medgav att många i det land där han kommer i från uppskattar det gröna fältets schack men sa sedan att han inte gjorde det.

Det var andra saker som intresserade honom, sa han, och lät mig sedan förstå att han gillar att dricka och nuppa. Sedan följde diverse målande beskrivningar om hur och var man kan pyssla med sådant.
Jag harklade mig och sa att jag var tvungen att gå och tvätta händerna. Ett knep som jag lärde mig när jag handskades med en påflugen man på ett nattåg för några år sedan.
Nattågsmannen, kan vi kalla honom, slog sig ned mitt emot i serveringen med solglasögon på sig inomhus. Jag var lite seg efter en utekväll och hade inget behov att snacka utan stirrade i stället ned i maten.
– Ah fan, kärleken gick det åt helvete med, sa han, ur tomma intet.
Jag teg.
– Jag har en dotter med självskadebeteende, fortsatte han.

Nu kunde jag inte längre vara tyst. Han hade lyckats med sitt uppdrag; att hitta någon främmande person att snacka av sig med.
Vi fortsatte att prata. Han hade tydligen muckat från kåken samma dag som vi träffades där i restaurangvagnen. Först ville han inte säga vad han hade suttit inne för, men till slut berättade han att det var kvinnomisshandel som var brottsrubriceringen.
Han började beställa in öl trots att han haft problem med alkoholen tidigare. Det var ett bråk om en bag in box som ledde till misshandeln.
När han slog sig ned igen med ölen vid bordet ursäktade jag mig och smet i väg.
Det är väl som Jim Morrison sjöng en gång: ”People are strange, when you’re a stranger”.

Totte Vesterlund