DELA
© Nya Åland

Tig inte ihjäl brotten!

För er som läst en av landets stora finlandssvenska tidningar under den senaste veckan kommer jag knappast med något nytt nu. Men jag kan inte släppa tanken på hur kvinnor och barn inte har det värde i samhället som de borde. Ett pedofilifall i Österbotten där en laestadianpredikant har utnyttjat sina barnbarn har uppdagats efter över 20 år.
Predikantens barn har vetat vad som pågått men valt att tiga, församlingen fick veta det i höstas och valde att försöka lösa det internt. Ur rättslig synvinkel är fallet preskriberat, men knappast i sinnena på dem som då var barn och nu är vuxna.

Varför väljer
man att tiga om en sådan sak? För att det är skamligt? För att det blir besvärligt för de anhöriga? För att de utsatta barnen kanske lider mer om man tar upp ämnet? Men om man fortsätter att tysta ner att pedofili förekommer hjälper man till att stämpla det som något onämnbart. Och de som känner den största skammen är tyvärr offren. Om man lyfter fram att pedofili är fel och ett brott och som borde straffas hårt (och ärligt talat skulle jag i detta enda fall vilja belägga det med det grövsta straffet som finns) kanske det får något barn att våga söka hjälp även om de egna föräldrarna blundar.

Och när
ska kvinnomisshandel, vare sig det är fysiskt eller psykiskt, straffas som sig bör? Varför får man fortfarande misshandla, våldta och förfölja kvinnor med endast löjliga straff som följd. Samhället signalerar att det inte är så värst hemskt och hur ska vi vanliga medborgare kunna förklara för våra söner och bröder att kvinnor inte får behandlas hur som helst när ett ekonomiskt brott kan ge längre straff?

Och vad
fan är det för fel på de män som ger sig på barn och kvinnor?

Det måste
finnas ett sätt att redan i det skede någon måste beläggas med besöksförbud förhindra att slutresultatet blir en tragedi. Besöksförbud? Det känns som ett uttråkat gäspande rättsväsende kommit på något för att invagga livrädda människor i falsk trygghet. Om en person åläggs med besöksförbud har man ju redan förbrutit sig mot någon del av lagen. Skippa besöksförbudet och skärp straffet för att förfölja och skrämma människor, som en tydlig markering från samhällets sida. Till och med polisen, som utfärdar besöksförbud, medger att det är snudd på omöjligt att kontrollera besöksförbud. Det brukar vara slutklämmen i nyhetsrapporteringen av något mordfall att gärningsmannen (ja, faktiskt är det oftast en man) hade besöksförbud.

Det är
dags för Finland (och dit räknar jag fortfarande Åland) att skärpa straffen för de brott som kränker kvinnor och barn. Om inte samhället tar ställning för dem visar man förövarna att det faktiskt inte är så jättehemskt.
Puh! Så fick jag det sagt.

NINA SMEDS