DELA
© Nya Åland

Ordning och reda ska de va

Ordning och reda ska det vara. Jag gillar det.
Skulle jag bara klara av att leva upp till det för egen del också vore det inte så illa.
Jag ska inte avslöja allt för mycket vad som döljer sig bakom fasaden hemma hos mig, men så mycket kan jag säga att allt kanske inte är vad det ser ut för att vara…
Det får vara hur det vill med den saken, det hindrar ändå inte att jag gillar ordning och reda där den finns. Pedantiskt behöver det inte vara, men man ska veta var det man behöver finns, utan att leta sig galen i flera timmar.
Rent och prydligt är så trevligt, jag gillar det också. Skulle gärna ha blänkande fönster, skinande speglar och glänsande golv hela tiden alla dagar, inget damm och inga sopor, inga våta tasspår i trappan, alla papper och alla prylar i ordning.
Har jag avslöjat för mycket nu, jag har i alla fall inte nämnt vare sig skåp eller garderober…

Ulf med egen by, som Tom i Ålands radio brukar säga, han är killen som inte bara är bra på att snacka, han är en handlingens man också. Han tog saken i egna händer och röjde upp där ingen annan gjorde det, i dikena längs Nya Godbyvägen. Imponerande och bra gjort!
Varje dag jag körde in mot stan såg jag samma skräp och harmades över hur folk slarvar sopor omkring sig. Men inte gjorde jag något åt det. Vi var säkert många som tyckte det såg ledsamt ut men ingen annan än Uffe tog itu med eländet. Och snyggt blev det.
Det ligger mycket skräp längs våra vägar som ingen plockar upp. Glädjande nog finns det fortfarande byar där man går man ur huset och städar, men många har också som vi i min by, släppt taget och lagt av.
Snart syns inte alla tomma ölburkar, cigarrettpaket, chipspåsar och snabbmatsförpackningar, det är ju en växande årstid och gräset tar snart överhanden och gömmer det som kommit fram i tö. En klen tröst, men ändå en tröst.



Håll Åland rent hette Folkhälsans stora städkampanj på 70-talet. Kanske är det dags igen att dra en kampanj för att snygga upp landskapsbilden.
Städkampanjerna var otroligt effektiva när det begav sig, de blev rena folkrörelserna. Det städades som aldrig förr ute i bygderna och det gav ett strålande resultat. I tävlingen om Ålands renaste by kunde vi in min by skryta med att var bäst i flera år.
Det var riktigt trevligt.
Städtalkorna samlar folk och man gör något tillsammans för att öka trevnaden i sin närmiljö, det borde locka ut oss alla på vägarna igen. Eller hur?
Men eftersom inte alla är funtade som Ulf med egen by, behövs det morötter och motivation för att locka oss ur stugorna och ta nya tag. Visst vill vi men det är bekvämast att låta bli, därför behövs det någon som bjuder på morötterna….

Maj-Len Lindholm