DELA
© Nya Åland

Om oss som inte gnäller

Läser man kontinuerligt alla mess i tidningen inser man snart att stadsborna består av en kategori som gång på gång gnäller över störande grannar och medmänniskor och en annan kategori som i fräsande svar uppmanar gnällarna att tiga eller flytta ut på landet.
Bevare mig väl! Skicka inte hit gnällspikarna! Vi vill inte ha dem.

På landet, förstår ni, gnäller vi inte. Inte över hundbajs (som ingen plockar upp) och inte heller över de ljud som vi producerar. Vi är nämligen inte alls speciellt tysta.
Eftersom vi bor glest och på stora gårdar kan vi ha hejdundrande grillfester och hojta och spela musik utomhus så att det ekar över tun och fjärdar. Ingen gnäller.
Våra husdjur bjäbbar och skäller, råmar, grymtar, kacklar, gnäggar eller levererar kuckelikun i soluppgången. Och vi själva ropar och skriker på både två- och fyrbenta familjemedlemmar så att det för säkerhets skull hörs ända till grannsocknen.
Utanför tomtgränserna brölar älgar och rådjur och långt i från alla fåglar kvittrar. Skriande måsflockar, kraxande kråkor och gällhesa tranor och fasaner forcerar vilken ljudisolering som helst.
Vi gnäller inte över det heller men vi kanske skjuter djuren med skarpa skott eller avfyrar skrämselsalvor med luftkanon. Det låter bättre och framför allt mera.

Då vi inte festar på våra stora gårdar ser vi om dem.
Ljuva sommarkvällar kan avnjutas med byasymfonier där vinkelsliparnas utsökta toner ackompanjeras av elektriska borrar, skruvdragare, spikmaskiner och klanget från ett flertal andra härliga och högljudda mackapärer.
För att inte tala om motorsågarna.
De förtjusande motorsågarna aviserar, vanligtvis tillsammans med vedklyvningsmaskiner, röjsågar, trimmers, lövblåsare, gräsklippare, högtryckstvättar och snöslungor att nu är det lördag. För säkerhets skull aviserar de söndagen och alla andra helgdagar också.
Inte gnäller vi för det. Det är bara praktisk att veta vad det är för veckodag då man har semester.

Utanför våra stränder tävlar snipor, snurror och vattenskotrar om att fylla ut de tomrum som uppstår om det skulle bli glest mellan de större motordrivna flytetygen.
På landbacken uppfyller snöskotrar, fyrhjulingar, traktorer, grusbilar, slåttermaskiner och grävmaskiner samma uppgift då den trimmade mopeden, rivgasande motorcykeln eller stereodunkande raggarbilen har passerat på våra vackra och kurviga bygdevägar.
Ovanför oss är det helikoptrar och privatplan som tillsammans med Flybes stigande hästkrafter får vårt luftrum att fyllas med vibrerande toner. Det är naturligtvis mycket roligare att glidflyga över vår sköna landsbygd än att göra det över Torggatan.
Men tror ni att vi skulle gnälla över några simpla motorfordon? Absolut inte
Så behåll ni gnällspikarna i stan.

PS. OK, visst avreagerar också vi på landet oss ibland. Men metoder som en rejäl fyllesmocka på rådjurshippan eller ett traktorlass dynga på grannens trappa rensar luften betydligt bättre än gnäll. Tro mig.

Titte Törnroth-Sarkkinen