DELA
Foto: Porträtt Ida Jansson

Nedfryst, död och upp som ned

Hösten 2015 fotograferade jag Oxfordfilosofen Anders Sandberg. Han bär ett halsband med instruktioner om hur hans kropp ska tas tillvara när han dör. Vid hans dödsfall ska man spruta in stora mängder heparin, som förhindrar att blodet stelnar, och ringa till Alcor i USA för vidare instruktioner.

Företaget är världsledande inom kryonik. Det är tekniken man använder när man fryser ned en människa efter döden. Förespråkare inom området menar att döden är en process och att man inte är riktigt död förrän sinnet är förstört.

Förstörelsen kan hindras genom låga temperaturer och man hoppas att personen kan återföras till liv om hundra år eller så, när vetenskapen hunnit längre än i dag.

Enskilda celler som till exempel äggceller, spermier och embryon kan i dag bevaras med kryoteknik.

Sommaren 2015 presenterade forskare knutna till stiftelsen Alcor en studie på maskar som man fryst ned efter att man behandlat dem med frostskyddslösning. Efter upptining fungerade de som vanligt. Men några större djur än maskar har man inte lyckats göra en lyckad nedfrysning på.

”Jag har haft många diskussioner med läkare som säger att det inte fungerar, men de har ofta inte särskilt mycket på fötterna. Att lika envist hävda att det garanterat fungerar är ännu mer absurt.” sade Anders Sandberg.

För två år sedan fanns 140 avlidna i varsin ståltank på Alcors anläggning i Arizona. Nedfrysta av flytande kväve till 196 minusgrader hänger de upp som ned för att säkerställa att huvudet är i den kallaste delen av tanken.

Tusentals levande personer, däribland Anders Sanberg, har bokat sin plats hos företaget. Prislappen för att bli nedfryst upp som ned till nästan 200 minusgrader ligger på över 150 000 euro.

Men det finns också ett budgetalternativ som innebär att bara huvudet fryses ned. Vid upptining används huvudet sedan på en annan kropp, men sinnet och personligheten ska finnas bevarad.

Det är rätt kostsamt, får man väl ändå säga. Och en rejäl chansning. Speciellt med tanke på att det inte finns några vetenskapliga belägg för att det fungerar över huvudtaget.

”Den som lever får se” säger Anders Sandberg. Jag håller med honom.