DELA
© Nya Åland

Mitt namn är osnlwef

Jag har ett alter ego. Jag kan vara en annan.
I mina söners älskade favoritspel World of Warcraft (som de antagligen skulle byta sin gamla mamma emot om de blev tvungna att välja) är jag en figur.

Jag heter osnlwef, eller något liknande. Jag är människa och präst. Alltså human och priest. Svenska pratar man inte i wow. Jag är level 10. Det har jag inte blivit för egen maskin. En son har levlat (alltså jobbat upp min figur till denna nivå) mig och skaffat mig en massa tjusiga egenskaper och vapen och kläder. Jag kan till exempel hela mig själv efter attacker från allehanda fiender. Jag kan blixtra till med en stav så att det händer förfärliga saker med mina motståndare.
När jag dör vandrar min skugga över jorden från närmaste gravgård, och när jag hittar min kropp kan jag börja spela igen. Jag har nu inte gjort så mycket ännu med min figur. Jag kan springa längs vägar och genom skogar. Jag kan ha ihjäl små djur. Alla varelser man dödar droppar (släpper ifrån sig) grejer. Dem kan man behålla eller sälja.

På julen dök det upp figurer med tomteluvor. På nyår var det raketer i spelet. Man kan köpa virtuella alkoholhaltiga drycker. Om man dricker dem blir man full och då blir skärmen suddig. Man kan pussas, kramas och dansa med andra spelare, men inte klä av sig naken, och inte det där ni vet. Det är testat.
Min man har också en figur, en liten men kraftfull dvärgkrigare.
Endera dagen ska vi träffas i den virtuella världen, assisterade av sönerna. Då ska vi dels utkämpa en envig (det är det viktigaste enligt sönerna), dels umgås och prata. Vi ska också tända en brasa på ett romantiskt ställe (det kan min stiliga dvärgkrigare), äta god mat (lagrad cheddar), dricka öl och pussas. Kanske ska vi också ha snöbollskrig. Man kan köpa snöbollar nämligen, och så kan man leka kurragömma i skogen.

Ni vuxna läsare som nu undrar vad jag pratar om, var lugna. Detta är inte svårt, men det är nytt. Närma er försiktigt en ung person över tio men under tjugo år och be om en rundtur i den virtuella världen. Den är stor och vild och fascinerande. Den kommer att expandera ännu mer, och om ni inte har åtminstone lite koll på den så kommer ni om några år känna er som om ni satt och plitade på papyrusrullar när Gutenberg satt igång sin första tryckpress.
Framför allt, tro mig, är det jättekul. Vi kanske kan träffas därute i cyberrymden och vara helt andra och göra tokiga saker.
Jag tror minsann att osnlwef (eller vad det nu var) och jag ska bege oss ut i skogen i kväll och göra lite bus.