Med stora öron…
Pust! Valet är över. Det infinner sig en tomhet nu. För en reporter och väljare blir det som en stor pipande tystnad i öronen. Under en par veckor har oväsendet av kampanjen varit nästan öronbedövande högt, bildligt talat. Insändare, annonser, valplakat, handskakningar, kramar, korvar och ballonger.
När valresultatet nu är klart försvinner insändarna, korvarna, plakaten, (men förhoppningsvis inte kramarna och handskakningarna).
I öronen på oss journalister ringer lösryckta ord och meningar från olika kandidater under kampanjen. Lustigheter under valvakan när nerverna var på topp eller i botten. Det märktes tydligt när valresultaten presenterades i Alandica vilket parti som verkligen var förloraren. Liberalerna orkade knappt hurra åt det få framgångar man hade.
De andra partierna hurrade åt att Hulta-Stina kom in som ersättare i kommunfullmäktige. Framgångsvågen är alltid skön att surfa på.
Om lagtinget haft problem att uttala Camilla Gunells (S) namn (Gunilla Camell) blir det spännande att höra varianterna på Wille Valve (M). Konferenciererna under valvakan sluddrade lite på Wille Valle och andra kombinationer.
Alla talade om Gunell, detta valets röstmagnet. Och rekordtagare. Under de tre senaste valen har röstrekordet byggts på. 2006 var rekordet över 600 (Barbro Sundback (S), 2007 över 700 (Gunnar Jansson (Lib) och i detta val över 800 (Gunell).
Det hördes lite sötsura kommentarer om partiledare Harry Janssons (C) fall. Det talades om synder som straffar sig.
Om det sedan avsågs partibytet mitt under mandatperioden eller uppståndelsen kring när han blev ordförande för Centern gick inte att utröna.
En kollega fick tipset av en högt uppsatt politiker att Nyan borde haft en specialutgåva i lördags med bara valmaterial. Han trodde det skulle finnas tillräckligt desperata kandidater som skulle betala för att få en annons i den tidningen också. Men egentligen är det skönt att kampanjen och valet är över.
Nu kan man koncentrera sig på det dagliga lunket med protokoll och lagtingsplenum igen. Man slipper ta ställning till låtar, plakat och filmer när det ändå bara förutsätts att man ska berömma dem som man gör när barnens dagis har utställning.
Så, mina kära förtroendevalda, nu är det bara att spotta i nävarna och börja ta ansvar. Slutsnackat, slutgullat och slut på hänget på stan.
Och täcks inte tro att ni kan glida igenom era fyra år i lagtinget utan att göra väsen av er, för det kommer vi minsann att påminna er om 2015!
