DELA
© Nya Åland

Mamman kulta

För mig har det finska språket alltid varit självklart. Med halva släkten som bara pratar finska är det också en nödvändighet.
Men det finska språket blev så självklart för mig att jag trodde det skulle vara medfött hos mina barn. Jag har bott så länge på Åland att svenska har blivit mitt modersmål och därför är det ju naturligt att tala svenska med barnen.
När mitt äldsta barn var en par år gammalt och pladdrade på för fullt var mitt andra barn nyfött. På vårt årliga sommarbesök hos mormor och morfar i finska Österbotten uppstod problem. Min mormor och min dotter ville umgås, men språkbarriären blev för stor.
”Vad har du gjort?”, sade min mormor anklagande åt mig. ”Du har ju inte lärt din dotter att prata finska. Hur ska vi nu kunna prata med varandra?”

Då först
insåg jag vilken fördel jag har som fått finskan med modersmjölken. Men min mjölk innehöll tydligen väldigt lite finska. Efter några dagars funderande meddelade jag min sambo att jag från och med den stunden skulle prata finska med vår nyfödde son. Min sambo har flera gånger efter det berättat att han tvivlade och inte trodde att jag skulle hålla ut. Men han sade inget då, bara ”Lycka till!”.
Visst var det knaggligt i början, att tala sitt andra språk med någon som man ville säga så mycket, på så många olika sätt. Men efter några månader var det invant. Och med det tredje och sista barnet gick det av bara farten. Numera vill jag prata finska med alla småbarn och även djur. Det har blivit som ett slags kärleksspråk.

Resultatet
är förstås att jag talar svenska med mitt äldsta barn och finska med de två yngre. Och jag blir snabbt tillrättavisad om jag talar fel språk med fel barn.
Men alla tre barnen förstår både finska och svenska och kan till största delen förstå mina släktingar, både de svensk- och de finskspråkiga. (Här finns nämligen en flora av allsköns österbottniska dialekter).

Grejen
är den, att det hade inte spelat någon roll vilket språk det handlade om, bara det att jag har en gåva som jag kan ge mina barn. Ett språk till. Även om de lär sig dålig finska så lär de sig finska. Och deras inställning till ett annat språk är inte negativt redan från barnsben.
Så alla ni som har ett andra språk i bagaget, ge det vidare till era barn. Sedan spelar det ingen roll om det är rumänska, grekiska, italienska, engelska eller finska. Även om Åland är enspråkigt svenskt är det inget att skryta med att man själv är enspråkig.

Nina Smeds