DELA
© Nya Åland

Längtan efter snö

Länge nog har vi väl nu fått glädjas åt en mild höst och vinter, sluppit snöskottning, sluppit långkalsonger, sluppit köpa ny vinterjacka, sluppit mata fåglarna, sluppit fylla på oljetanken i förtid som förra vintern. Men nu börjar det kanske småningom räcka med gråväder och regn var och var annan dag.
Nu börjar vi längta efter minusgrader, efter doften av snö i luften, efter stora luddiga flingor mot fönsterrutan…

På väg från badhuset på torsdag kväll vred jag på bilradion och kom in i Vegas trevliga långkörare ”Liv i luren”. Just då hade Cay Karlsson fått en Sverigeösterbottning i luren. Han var på väg i bil till sitt gamla hemland och närmade sig redan den nya kommunen Vörå-Maxmo där han tydligen hörde hemma. Han kunde berätta om snö, om hur man i Sverige visserligen har bredare vägar, mitträcken och annat som är bra, men att man i Finland har effektivare snöplogning och mindre modd på vägarna, vilket han tyckte var ännu bättre.
Men det som fick mig att lystra till och riktigt tänka på snö var att han beskrev de snöflingor som dalade ned på hans vindruta med ett bildspråk som jag inte tidigare hört i snösammanhang.
– Det är flingor stora som Pampers, sade han glatt.
Snöflingor som blöjor…
Inte vet jag om jag vill ha sådana flingor i Önningeby, hellre får snöflingorna då påminna om ejderdun eller något annat lätt.

När jag någon gång
får ynnesten att uppleva något riktigt vackert snöfall brukar jag börja nynna på en låt av Peete Seeger som jag har på en gammal LP från sjuttiotalet. ”Snow, snow, falling down, covering up my dirty old town”, sjunger han till sin tolvsträngade gitarr. Och fortsätter: ”covers the garbage dump, covers the holes, covers the rich homes and the poor souls / covers the station, covers the tracks, covers the footsteps of those who´ll not be back…” Till och med taggtråden ser vacker ut nu, noterar han ett par verser senare senare: ”even barbed wire seems beautiful now…”
Det är vacker, väldigt vackert och poetiskt. Om någon sjunger med hjärtat, helt och odelat så är det just Peete Seeger. Är man utled på alla utslätade tolkningar av ”We Shall Overcome” så skall man går till originalet, till Peete Seeger.

Men tillbaka till snön
. Nästan allt blir vackrare i snö. Pekka Halonens konstverk med finländska björkstammar i snö är jag väldigt svag för, liksom för mötet mellan snö och ännu öppet vatten.
Att komma ned till stranden efter en snönatt och se den vita snön på klipporna möta mörkt december- eller januarivatten är något alldeles speciellt. Kontrasten ger bilden djup.

Så därför
. Och för att mina gamla Karhuskidor med y-bindningar och min anorak i gabardin borde få komma ut och lufta sig också denna vinter. Och för att vintern är en förutsättning för våren. Därför kunde det gärna få komma lite snö.
Nu snart.