DELA
© Nya Åland

Jag flyger. Jag flyger.

Jag har återkommande drömmar om att flyga. Jag vet alltid i drömmen att det jag gör egentligen inte är att flyga på riktigt, men jag kan i alla fall glida runt i luften lite grann om jag flaxar ivrigt.
I en riktigt bra dröm kan jag till och med vara utomhus och snudda trädtoppar, annars är det oftast nån slags glidflygning från bokhyllan över ett rum.

Det betyder Det säkert någonting pinsamt att ha flygdrömmar, men om man fick önska sig en enda egenskap som människan inte har, så skulle jag ta det. Jag skulle flyga som en havsörn, majestätiskt glidande. Icke för mig småfåglarnas snabba pilande, utan högt upp, vingarna utbredda vilande på vinden.

Just nu läser jag Harry Potter för de två yngsta i familjen, och flygavsnitten får mig att längta så intensivt efter denna andra värld att jag inte kan minnas när det kändes så sist. Kanske var det när jag som trettonåring svärmade för engelskt internatliv, för att det verkade så fantastiskt att få paket hemifrån med mat och små presenter förpackade i silkespapper. (Jag var inte helt säker på vad silkespapper var, men ändå).
Harry P, han kan flyga på sin kvast och vända tvärt i luften och göra snygga loopar. I en senare bok flyger han på en hippogriff, ett mytiskt sagodjur vars fjädrar man kan gripa tag i så att man hålls kvar.
Det vill jag med göra.

I en annan fantasy-serie, om Övärlden av Ursula K le Guin, kan huvudpersonen byta skepnad till en fågel, och glömmer nästan bort sig själv som människa. I Tolkiens Sagan om ringen hämtas Frodo och Sam Gamgi från Domedagsberget av väldiga örnar som bär dem på sina vingar.

Det finns säkert vanliga romaner där folk flyger, men vanligast förekommande är det i fantasy- och science fiction-genren, en i sig nördstämplad och lite fånig kategori som jag måste erkänna att jag gärna läser.
Det finns oerhört, makalöst usel fantasy, med den extra bonusen att även riktigt dåliga böcker ofelbart blir serier med upp till tolv tjocka delar innan den Utvalda eller Skatten eller den Heliga Kraften återbördats till sin Rättmätiga Ägare eller Balansen återställts. (Fantasy-genren lider av en obotlig förkärlek för versaler.)

I riktigt bra fantasy får man flyga. Man kan känna hur det doftar där uppe bland trädtopparna och hur luftlagren är skiktade. Det är som en dröm.

NINA FELLMAN