DELA
© Nya Åland

Ett illaluktande gäng pälsdjur

Det började med Tusse. Han fick ett fästinghalsband för två veckor sedan. Det är ju säsong igen för de små krypen. Med tre katter i huset som får gå fritt ut och in när vi är hemma, hittar också de små krypen in.
Och hittar i högsta grad husets människor.

För några veckor sedan
hade husse en fästing fastbiten på en onämnbar plats. Konstig nog märkte han den inte själv, annat än som lite klåda, medan däremot husets fru genast fick syn på den och resolut vred bort den. Alltså fästingen.
Det skedde med den lilla gröna fästingkofoten av plast och gjorde inte dugg ont.
Kanske var det det utlösande faktorn till att familjens pälsbeklädda medlemmar nu går med illaluktande fästinghalsband, helt fästing- och kattloppsbefriade vad vi kan bedöma i nuläget.

Tusse, den gråe herrn, var alltså först ut. Han fick bli testpilot eftersom han som stadsfrasse under flera år var van med halsband. Till och med halsband med en tung vidhängande magnet för hans egen magnetlåsta ingång.
Men det är nu några år sedan, så vi var inte alldeles säkra på hur han skull ereagera. Det gick bra, han fann sig tålmodigt i påsättningen och fick strosa runt i en vecka med det illaluktande halsbandet, innan det var dags för samma benhandling av kattflickorna, mor och dotter.
Cissi hann med lite halsband innan vi flyttade till landet, medan hennes dotter Jinsan är en riktig skogskatt, fri och obunden. Alltså inte i politisk mening då. (Vilka hon sympatiserar med vet jag faktiskt inte, kanske de gröna i rikspolitiken). Därför blev det lite krumbukter innan hon accepterade saken runt halsen.
Kanske de förstår syftet och uppskattar att slippa dessa envetna kryp.

Katterna luktar inte illa på avstånd, men när man tar upp dem i famnen och vill snusa på dem så känner man inte längre den gosiga kattlukten, utan något vedervärdigt. Man förstår att till och med fästingarna skyr dessa pälsar.
Annars njuter vi alla i långa drag av att sommaren nu är här. Cissi älskar att ta sandbad och nu har vi en stor plätt med den finaste sand på tomten. Hon ålar sig och kråmar sig och blir på riktigt bushumör. Ibland tar hon en brottningsmatch i sanden med sin dotter.
Till och med Tusse underlåter sig ibland till att jaga och bli jagad av sin styvdotter och dotterdotter, när han hinner emellan sina revirpatrulleringar.

Med spänning avvaktar vi nu hur länge dessa halsband skall vara effektiva. De kostade en slant per styck, så hemskt många omgångar vill vi helst slippa köpa innan vintern är här.
Å andra sidan vill husse helst slippa dessa kryp på så ädla delar som senast.

Ulf Weman