DELA
© Nya Åland

En ond ideologi

Såhär mitt emellan den 22 augusti och den elfte september känns det lämpligt att skriva om ondska. Redan två år efter Utøya är det okej att skoja om terrorattentatet i nationalistkretsar och bland högerextrema. Och nu menar jag inte bara nazitokarna på Flashback utan grupper skrämmande nära de inomparlamentariska högerextrema rasisterna.
Jag kommer aldrig att glömma den 22 juli 2011. Jag kommer alltid att komma ihåg hur det var när jag först fick höra om vad som hänt. Jag var i Italien och volontärarbetade för en lokal Emmausgrupp. Först på kvällen fick jag höra vad som hänt och det var så frustrerande att ingen runt omkring mig förstod vilket trauma som just inträffat. Ingen förstod varför jag grät. Ännu värre kändes det när italienska medier genast sensationslystet spekulerade i om det inte på något sätt är muslimernas fel ändå.

Årsdagen må vara snart en månad sedan, men det som hände den 22 juli 2011 har fastnat extra mycket i mina tankar i sommar. Det har sagts och skrivits så mycket om Utøya. Folk har berömt hur Norge hanterar attacken. Alla har fått säga ifrån mot terrorn och säga att vi nu ska vara starkare och mer politiska än någonsin. Ändå känns det som att den ideologiska övertygelse som mördade 69 unga människor bara blir mer närvarande. Fast jag inte har någon personlig koppling till Utøya så vaknar jag ibland upp om nätterna med ångest och märker att jag tänker på det. Att vi inte låter oss skrämmas står klart, men det bekommer inte den allt starkare europeiska fascismen tillräckligt mycket.

Snart är det elfte september. Då är det angeläget att sörja offren för terrorattackerna i New York 2001, men än mer angeläget att sörja de mångdubbelt fler oskyldiga som sedan dess fallit offer för USA:s terror i Afghanistan, Irak, Pakistan och så vidare. Det är också angeläget att komma ihåg Chiles demokratiskt valda ledare Salvador Allende som störtades och dog av den USA-stödda generalen Augusto Pinochet den elfte september 1976, varefter tiotusentals människor mördades, torterades och försvann.

Nu i veckan har Emmaus besök av fyra Västsaharier. En av dem kommer från området som ockuperas av Marocko. Han har utsatts för tortyr och hållits fängslad för att han värnat om mänskliga rättigheter, men låter sig ändå inte lockas av våldet. Feminism och socialdemokrati är nog för att driva fascisterna över kanten. Vissa ideologier är ondare än andra.